Bara lite till...
Aska tycker inte att jag har rätt i att det är dags att ta paus i ridningen. Hon vill! Och när hon fått följa med på promenad ut i skogen, då jag red Desolett och Ella ledde Aska, så ville hon gärna mer. Hon stod vid grinden och hoppades nästa dag.
Vi kunde inte motstå hennes hesa gnäggning. Hon fick komma in och bli borstad. Och så kom vi på att vi alltid suttit upp med pall. Kanske vore bra att träna sitta upp från marken med. Sagt och gjort; på med sadel och träns.
Ja, det var ju typ ingen utmaning alls att sitta upp så. Lätt, sa Aska. Kanske inte ens märkte skillnaden?
Så nu var hon redo. Och OK då, Ella kunde väl rida lite ändå. Ungefär en månad till beräknad fölning, men lika glad och pigg som alltid.
Det blev ett kort pass i alla tre gångarter. Det kanske ser ut som att magen tar emot. Men det var kul. Och visst var jag duktig, sa Aska!