När en andraplats känns som seger

Vilken fantastisk tävlingsdag vi hade igår på Tranås ridklubb! En solig och fin dag med hopptävling för ponny och första omgången av ponnyallsvenskan division 3. Nio lag kom till start, alla med fyra ryttare var, och Tranås ridklubb hade två lag. Av de åtta ponnyerna var fem ridskoleponnyer och tre privata, och för flera av ryttarna var det deras första riktiga tävling på lokal nivå.
 
Målsättningen var att ha kul och vara trevliga mot varandra och andra. Ingen förväntade sig några höga placeringar - det viktiga var att genomföra och vara del av gemenskapen. Unni red i Tranås ridklubbs lag 1, som hade två b-ponnyer från ridskolan och två privata d-ponnyer i laget.
 
När Unni startade som näst sista ryttare i lagklassen behövde hon sätta nollan för att laget skulle gå till omhoppning. De andra i hennes lag hade leverat två felfria ritter och en med fyra fel. Tranås ridklubb lag två hade stannat på summa 4 fel, vilket i sammanräkningen gav dem en åttondeplats för dagen, i en tät klunga med tre klubbar på fyra fel.
 
Och de red som aldrig förr! Bra tempo, snygga vägar och säkert satte de nollan och bidrog till att laget blev ett av fem till omhoppning.
 
Tjugo mer eller mindre nervösa ponnyryttare laddade för omhoppning i värmen. Unni var den allra sista att starta, och när hon fick besked att hon var välkommen till framhoppningen så sa hon att hon tänkte inte hoppa fram. Denver hade gått två rundor under dagen, så nu nöjde hon sig med att bara värma lite lagom.
 
Nerverna visade sig för flera. Det revs en och annan bom, och det blev fel väg för någon. Tranåslaget gjorde det bra - två felfria och en rivning gav dem fyra fel innan Unni startade. Men tiden räckte inte långt mot de båda andra lag som också hade fyra fel. Jag insåg att Unni behövde sätta nollan om laget skulle bli placerat. En rivning skulle ge dem fjärdeplatsen - första utanför alltså. Det var ju jättebra det med, och jag valde att inget säga, mer än det vanliga lycka till och ha kul!
 
Och Unni höll sig cool, och Denver med (som vanligt). Tempot lite mattare än i grunden, men långt under maxtid, och visst satte den nollan! Jublet från hemmapubliken när de passerade mållinjen visade att alla visste vad det betydde.
 
Gränna vann med fyra felfria ritter i både grund och omhoppning, och de hade en tid som ingen var i närheten av. Och Tranås ridklubb lag 1 gick in på silverplats på hemmaplan. Trötta och lyckliga ryttare fick sina priser, och jag kan lova att de kände sig som segrare denna dag. Att det andra laget summerade bara fyra fel är också ett riktigt bra facit. Så nu laddar vi för omgång två om ett par veckor i Aneby. Deras båda lag var trea och fyra denna tävlingsdag, så det blir säkert spännande nästa omgång.
 
Unni vann sin första plakett och placeringsrosett - nästan precis ett år efter att hon debuterade på lokal nivå, på samma plats. Då blev det ett förargligt tidsfel i lätt E hoppning och ingen rosett alls. Igår fick hon även en clear round rosett, som kvitto på en säker runda i förklassen. Vilken utveckling de har gjort tillsammans på ett år, och vad roligt det var att träffa alla andra lagdeltagare och föräldrar.
 
Jag delar en bildbomb från dagen, mest från lagen, men några andra hemmaekipage finns också. Om någon vill att jag plockar bort bilden så gör jag det, men jag tror jag fått Ok från alla som jag frågat, och det är en hel del.
 
 
 
 
 
 
1 kommentar
Anna O

Vilken skillnad mellan att tävla mot sig själv och bli besviken, och att tävla med laget och få jubel när man rider i mål!

Svar: Verkligen. Men i fjol var hon inte redo att ens vilja vara med i lag. Nu ville hon rida för laget, och var också beredd att acceptera alla andra oavsett resultat. Alla är öppna för att man kan misslyckas. Men att få lyckas var stort.
Stuteri Kry