Med spetsade öron
När alla hästar fick träna så mycket på ridlägret så hoppades förstås Dimmalimm också. Varje gång vi kom och hämtade någon så kom hon och försökte få plats i grimman.
Så när dagens övningar var slut gick jag och hämtade henne. Hon var inte svårbedd. Med spetsade öron följde hon med mig i full fart ner mot stallet. Där väntade Ella och Desolett, som också hade känt sig lite glömd. En skrittrunda skulle hon få. Och Dimmalimm skulle få hänga med på promenad med stöd av bästa gammeltanten. Jag hade tänkt ta vanligt grimskaft, men hon var så pigg på väg hem att jag tog kedjan för säkerhets skull. Bättre att ha den, men förstås låta den hänga, och så blev det. Jag behövde inte ta i.
När vi gick förbi kvigorna i korsningen var det fint att kunna gömma sig bakom Desolett. Då belv det lätt och hon knallade på med friska steg. Kylskåpet som låg vid vägkanten på grannens tomt var konstigare - var det farligt? Men OK, det verkade som ingen tyckte det, så efter kort tvekan kom vi fint förbi.
Sedan tyckte Dimmalimm att det var dags att ta täten. Med spetsade öron skrittade hon bredvid mig på åkervägen och in i skogen. Det här var ju kul!
Hon gick fint hela rundan, och vi kom hem glada och nöjda allihop. Jag har ju sagt det förr - men det är fantastiskt att jobba med unghästar!
