En liten filur
En del hästar är klurigare än andra. Nästan alla har sina egenheter, och ibland vet man inte var de kommer ifrån. Ibland är de intränade.
Som Denver som gärna "ler" om han tror att han kan få godis. Han gör nästan vad som helst för godis, säger Unni, som håller på att träna in fler trick med honom.
Desolett står jämt med en hov i badkaret med foder. Ingen vet varför eller hur hon började. Men det slår sällan fel.
Iska är en liten filur. Hon påminner mig om sin halvbror Halling. Han kunde öppna grindar genom att ta tag i handtaget med munnen. Den vintern han var föl och fram till han flyttade fick hästarna ofta lunchen direkt efter frukost. Halling släppte in dem. Aska provade samma konst, men med grinden motgårdsplanen. Som tur var slutade hon med det. Kanske fick hon en stöt.
Iska riskerar också att få en stöt. För hon tuggar på sladden till den elvärmda baljan. Jag skulle tro att det är hon som drar ur den ibland också. Vattnet fryser till is. Men Iska kan ju dricka mjölk tills det tinar igen. Och när jag fyller vatten så lyfter hon ur vattenslangen ur baljan. Krångelfia! Men charmig i all sin upptäckarlust.
Muska är väldigt klok, men aldrig att hon skulle göra sådana saker. Så ibland undrar jag varför en massa av hennes föl har så mycket hyss för sig. De är väl kreativa helt enkelt. Jätteroliga hästar, som också lär sig rekordsnabbt. Det gäller bara att se till att de lär sig vad jag vill ;-)
Vilka fina hästar, söta också.