Nyper mig i armen

Jag kan dagdrömma och hoppas på bra resultat för mina hästar. Och jag kan oroa mig och se alla fel och alla möjligheter till att saker kan gå fel eller inte så bra. Ibland går det dock så bra att man knappt tror att det är sant. Drömmarna överträffas av verkligheten. Det händer inte så ofta, men det hände igår. Det blev en sådan där dag som man tänker tillbaka till och får kraft ifrån när det är tungt och jobbigt i november. Och jag kommer le lite när jag tänker på skuttet över dressyrstaketet med ;-)
 
Vi åkte till sommapremieringen i Vreta för att stambokföra Aska. Hon var anmäld till ridprov och bedömning, och Brusali var förstås också med, och även hon anmäld till bedömning. Vi åkte i god tid och resan fungerade bra. Men det var tydligt när vi kom fram att Aska var frustrerad, orolig för sitt föl, trots att hon stod där bredvid henne utan mellanvägg, och jag hade sett att det var hyfsat lugnt hela resan. Aska kastade sig runt och skyndade ut ur transporten när vi öppnade. Brusali tog det lugnare. Och Aska lugnade ner sig snabbt. Kanske trodde hon att hon behövde beskydda sin unge på ny plats.
 
Men ungen var lika nyfiken och frejdig som hemma. Tuffade på med spetsade öron och såg sig omkring. Brusali var först framme av de båda till id-koll och mätning, fast hon var ju bara sällskap där. Aska hade också coolat ner vid det laget. 145 cm i mankhöjd, 189 i bröstomfång och 20  i skenan blev måtten - en bra storlek. Hon har vuxit lite sedan i fjol, och det visste vi.  Sedan stoppade vi in dem i en box vi hyrt - så skönt att ha den möjligheten för sto och föl!
 
 Lite senare var det dags för bruksprov. Aska var först ut av de som skulle ridas, och Ella fick sitta upp framför domaren. Hon stod stilla och fint, och sedan gick Brusali och jag till banans mitt, medan Ella red Aska. Trots att skramliga transporter for förbi en bit bort höll sig Brusali lika lugn som hemma, och Aska gick också lika bra som hemma. Pigg, glad och lydig. Fina galoppfattningar blev det.
 
Men i den andra galoppen missförstod Aska Ella i ett hörn. De red på dressyrbana 20 x 40 med fina, vita dressystaket, och det var förstås debut för Aska. Efter en kortsida fortsatte Aska rakt fram över staketet - ett smidigt litet skutt. Alla log medan Ella vände tillbaka, skrittade in på banan - samma väg, över staketet, och så ny galoppfattning. Rätt och villig galopp hela tiden. Så att det blev ett litet bonusinslag i form av hoppning gjorde inget - bruksprovet blev väl godkänt. Brusali hade redan en liten fan-club som ville klappa det söta fölet innan hon gick och vilade i boxen en stund igen.
 
Medan vi förberedde bruksprovet hade Iska anlänt. Askas ettåriga lillasyster (bilden ovan och en massa bilder därefter) hade vi inte sett sedan hon flyttade i våras, och hon hade vuxit och blivit stora damen (precis som ju Ina har här hemma). Duktig och väl förberedd var hon också såg vi när det blev dags för visning, och Maria fick massor med beröm för visningen av henne. Det blev klasseger (av tre ettårsson) och fantastikst fina poängen 99888=42 p och klass I.  Kritiken löd "Utmärkt rastyp, Välutvecklad. Vackert huvud, utmärkt sida. Välbenad, relativt korrekt. Avspänd, naturlig skritt. Lätt, naturlig trav."
 
"Mycket väl visad" stod det också, och Morgan Johnsson, som dömde, inledde kritiken med att Iska var en "särdeles bra märr". Det känns så rätt och bra att Iska kom till Helen och Maria. Att få se henne så här är stort för mig som uppfödare.
 
 När ettåringarna var bedömda var det dags att gå och göra våra hästar i ordning igen - man hinner inte se mycket med egen häst på plats. Och man hinner mest se alla andra människor på lite håll - prata får vara till en annan dag. Brusali sov gott i spånet i boxen och Aska hade både ätit och druckit bra.
 
Visningen gick fint - Ella visade Aska och jag Brusali, och jag hörde att Askas skritt imponerade. Ändå blev jag glatt överraskad över de väldigt fina poäng de båda fick. Morgan började med Brusali, som fick enastående bra poäng för ett 1½ månad gammalt föl: 99788=41 poäng och klass I. Hennes kritik var "Rastypisk, elegant. Vackert huvud, bra resning, välvinklat kors. Något gracila skenor, rättställd. God steglängd i skritt. Lätt trav med bra hasarbete."
 
Aska har fått 43 poäng några gånger, och vi hoppades på minst 42, för det är inte så lätt att toppa som fyraåring med första fölet vid sidan. Men det blev 44!!! Och det blev en tia för skritt! Alltså 998108=44! Kritiken var förstås lysande: " Utmärkt rastyp, välbyggd. Vackert huvud, utmärkt sida. Välbenad, rättställd. Excellent skritt. Vägvinnande trav."
 
Premierad AB och stambokförd blev hon också. Ella fick en young handler rosett att hänga vid de andra - har varit med alla år hittills, tror jag. Med det kunde det varit slut, men det var det inte riktigt.
 
För när dagens sista häst (nummer 62) var klar, så blev dagens bästa svenskfödda häst utsedd. För tredje gången i livet var det Aska Kry! Hon vann det som ettåring, som treåring och nu som fyraåring! Otroligt och jätteroligt! Och ännu mer fantastiskt eftersom vi ju valt henne för hennes fina insida. Eller som Rebecka, som hjälpte oss att lasta, sa: Hon verkar så himla trevlig.
 
Ja, det är hon verkligen. Så klok, snäll och trevlig. Och en duktig mamma som tar bra hand om fölet, och verkar få ett föl som är lika trevlig hon.
 
Men för säkerhets skull tog vi hjälp att lasta. Ella och jag och två trötta hästar behövde och fick hjälp av Kattis och Rebecka (tack igen - sådant är guld värt!). Brusali åkte in i ett huj, med mig i snöret och de båda som puttade på. Aska sa att hon var tveksam (anade det efter hur hon var på morgonen), så då lämnade jag över Brusali till våra snälla medhjälpare och tog Aska själv. När jag sa att vi inte kunde stå här och fundera, så fick det väl vara OK och Aska klampade snällt på. De åkte hem lugnt och fint, och hemma gick de ur i god ordning.
 
Jag sitter och fattar knappt att det är sant nu. Vilken fantastisk dag! Och vilka resultat! Dessutom finns det massor mer att säga om alla andra fina hästar och trevliga hästmänniskor jag mött. Jag blir glad när jag ser att alla hästarna var i så fint skick och att alla fjordhästägare visar med hjälm - vilka föredömen! Den här gången fick jag långt ifrån alla på bild, men jag delar ett urval av de få jag hann fotografera. Hör av dig om du vill att jag ska ta bort någon bild där du är med.
 
 
 
 
3 kommentarer
IA

Grattis. Välförtjänta rosetter på så vackra hästar.

Svar: Tack!
Stuteri Kry

Katarina

Grattis! Otroligt fint resultat, det måste ju vara en uppfödares dröm att få fram så fina hästar - inte bara en gång :)

Svar: Tack! Ja, en dröm och ger ju ny motivation.
Stuteri Kry

Anna O

Vilket fantastiskt resultat! Grattis! Där har du verkligen en värdig efterträdare till Muska. Och hästar som bjuder på vad som helst som går att hoppa över har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Så var många av pappas hästar och det var ett släktdrag. Det kan förstås ställa till problem ibland, men det är ändå en tilltalande egenskap.

Svar: Tack!Ja, jag är bara glad för hennes härliga inställningar. Oroar mig inte alls att hon ska hoppa över dressyrstaket igen. Bra att hon är obekymrad och glad! Det känns som att jag valde precis den jag ville ha.
Stuteri Kry