0, 12, 13 eller 25 knivar?
"0, 12, 13 eller 25 knivar?" stod det i ett sms jag fick på midsommarafton framåt kvällskvisten. Förra gången det hände trodde jag först att det hade kommit fel. Nu visste jag att det var till mig. Frågan gällde hur mycket mitt hösilage skulle snittas av pressen. Alltså om det skulle vara hellångt (0 knivar) eller snittas till kortare strålängd.
Eftersom det blir så himla jobbigt att hantera hellångt som fryser ihop brukar jag vilja snitta lite lagom, alltså 12 eller 13 knivar. Den här gången var gräset, efter sju sorger och åtta bedrövelser med regn, trots altt rätt torrt, så det kanske hade gått bra ändå, men jag svarade "12 eller 13". Och så lade jag till en påminnelse om att jag ville ha minst tolv lager plast, som vi pratat om innan. Standard är åtta, men jag har haft en del bekymmer med skador (av katt och fåglar) trots fågelnät, så jag satsar på extra plast och hoppas det blir bra.
Det har varit motigt med årets vallskörd för oss. Efter en regnig vecka med skurar av och till såg det bättre ut, så i måndags bestämde vi att gräset skulle slå. Vallen var tjock och välvuxen - massor av gräs. Det var stor skillnad mot i fjol, då vi fick tunna eländiga strängar. Visserligen slog vi ännu lite tidigare då, men det berodde delvis på att det redan höll på att torka ihop och sluta växa helt. Och sedan kom det typ aldrig någon riktig återväxt...
Vi hade planerat att pressa och plasta i onsdags, men det kom åska och regn tisdag kväll. Enstaka skurar visade sig bli en hel natt av ösregn... Nytt regn kunde komma onsdag sent, och sedan skulle det regna mycket er på torsdagen. Så jag diskuterade med han som har pressen och kom fram till att vi satsar på att pressa onsdag eftermiddag trots att det är lite för vått. Det såg ju bara ut att bli värre... Vått foder är värst för mig - det blir tungt, men det fick väl gå, tänkte jag.
Regnet hann före igen. Tidigare innan vi ens hann få hit pressen började det regna igen. En hel del nu med. Men mindre på natten. Så vi insåg att pressa går inte. Vi bytte plan och beställde vändning och luftning av strängar istället. De behövde få luft och kunna torka. På torsdagen kom det inget regn, så då blev det av. Fast det hände saker hemma hos den snälla bonde som körde, så han fick åka hem efter att en av de båda åkrarna var klar. Han ringde och kollade att det var OK. Självklart. Visst är man stressad av sin skörd, men familjen och människor går före.
Han kom igen på förmiddagen på midsommarafton och vände resten (efteråt såg det ut som på bilden ovan). Det var bra, för det var rätt sunkigt, medan det som var vänt dagen innan torkat fint. Jag började oroa på allvar hur det skulle gå med detta foder... Men det kom bara tre stänk regn på midsommaraftonen och framåt kvällen kom han tillbaka och pressade alltihop. När han var klar framåt halv nio (på midsommarafton!) gick jag ut och tackade, och skickade med en rejäl bit jordgubbstårta i en låda, hem till familjen. "Vi på landsbygden ska ställa upp för varandra", sa han. Så fint att jag nästan blev tårögd. Hoppas jag återgälda på något sätt, och det sa jag.
54 balar blev det. I fjol hade vi 20, visserligen på bara en åker (där blev det 25 i år). Då hade vi som tur var 15 gamla balar, och klarade oss precis lagom. Nu har vi inget lager, men om kvaliteten blir OK så kommer det här räcka och bli över. Det har fått mer regn än de flesta år, och det är nog inte det mest fantastiska foder jag haft. Men jag hoppas det ska vara OK. Och att det är klart så här långt var min allra bästa födelsedagspresent i år, fast jag fick flera andra fina!
