stuterikry.blogg.se

Jag var nyligen på veterinärkongressen, och hade bra dagar med kollegor. Jag fick med mig många bra saker och inspiration. Men jag blev också bekymrad över att även där, bland över 800 veterinärer, lyftes en väldigt smal bild av vad en veterinär är. 

 

Det började på inspirationsföreläsningen med Christina Stielli, en skicklig föreläsare, men pinsamt dåligt påläst om dagens målgrupp. Hon försökte skapa kontakt och bra känsla genom att dela sina erfarenheter av vad veterinärer betytt för henne, speciellt i de stunder då hon varit med vid avlivningar. Jag kan också relatera till det, då jag också har många minnen från sådana tillfällen. Och jag vet att det är en väldigt viktig stund för de flesta djurägare. Viktigt att det blir rätt och bra. Dagar då det råkat bli flera sådana händelser har jag varit helt utpumpad. Fast det inte är särskilt tekniskt svårt eller fysiskt ansträngande. 

 

Men ändå, som inspirationsföreläsare hade jag hoppats på att fler skulle känna sig inkluderade. Alla de veterinärer som arbetar på myndigheter, med undervisning eller på laboratorium. För att inte tala om vilken stor och viktig roll veterinären har för säkra livsmedel. Allt ifrån sitt arbete på gård med akut sjuka djur eller i ett förebyggande arbetet, till arbete på slakterier och annan livsmedelskontroll och hygien. 

 

Fast det är klart, när sedan Torkel Ekman som själv är veterinär fortsätter på samma bana och säger att nu är vi helt i nöjes- och sportbranschen - ja, då passar det väl ihop. 

 

Jag vill tro att veterinärer även fortsatt har en viktig uppgift inom ett mycket bredare område än att rädda sällskapsdjur till ett längre liv eller rädda dem till att slippa leva när det är dags. Att ta en roll inom animalieproduktionen handlar inte om att inte tycka om djur. 

 

Men jag mötte veterinärstudenter som tackade nej till erbjudandet om LRFs knapp med budskapet Jag bryr mig, jag väljer svensk mat. De sa att de inte kunde bära den. 

 

Jag vet att det finns veganer bland studenterna. Jag lägger mig inte i vad andra människor äter - det är vars och ens val. Men att vara vegan, till skillnad från vegetarian, är att ha tagit en mycket vidare ställning, som jag ser det. Jag förstår inte hur de alls kan tänka sig att jobba med djur i fångenskap, och verkligen inte katter och hundar som dessutom äter animalier, för katterna helt nödvändigt. Även om vi inte äter hundar och katter så är jag inte ens övertygad om att vi alltid ger dem så bra djurliv. Fast vi vill det och fast vi älskar dem. Kärlek räcker inte om kunskap brister.

 

Den vanligaste kommentaren när jag sagt att jag är veterinär är: Åh, det måste vara fantastiskt att få jobba med djur! Och nu när jag inte längre arbetar kliniskt i någon större utsträckning så säger de istället: Så du är inte veterinär längre?

 

Fast jag tror att jag kan göra större skillnad för fler djur i en roll där vi arbetar för djurhälsa på besättningsnivå. Och att lägga fokus på förebyggande insatser mera än att bota gör också stor skillnad. Båda behövs, och för mig är det som fascinerar i yrket just den stora bredden. En kompetens och helhetssyn som räcker långt. När jag pluggade till veterinär tänkte de flesta på James Herriot som allmänpraktiserande veterinär på landsbygden som urtypen. Nu är det mera åt hunddoktor på djursjukhus. Båda finns, och så många mer vid sidan av dessa. Alla behövs, på olika sätt. Och jag tror vi har ett bredare uppdrag än bara sport- och nöjesbranschen.