Två Elit-rosetter
Avel är ingen tillfällighet. Detta är två hingstar med en gedigen härstamning. Ios mamma Inella är Ismos farmor. Och Ismos far Furubäcks Inter är också son till Inella. Inter har Elit sedan länge. Det har Inella med. Ismos mor Ljosefin har Superelit. Också hon var ett fantastiskt sto som satt spår. Ios far Botvid är också han Elit-premierad.
Både Ismo och Io är döda. Ismo är född hos mig och han var i min ägo tills jag sålde honom till Pia i Danmark. Han var utlånad för avel från mig i två säsonger. En säsong i Skåne och en på Gotland. Annars var han hemma hos oss. Det var inget lätt beslut att sälja, men jag kände att med småbarn hade jag inte tid att ta vara på hans potential.
Ismo fick 47 föl i Sverige (och en del i Danmark). En hel del av dem har gjort bra ifrån sig. Alla visade treåringar (100%!) bedömdes i klass I och 40 % fick diplom. Han lämnade två godkända söner: Anar Frö och Magne. Magne har vunnit fjord-SM i dressyr. Dottern Trine har vunnit fjord-SM i hoppning. Både Trine och valacken Brunte har tagit poäng på tävling i hoppning.
Vi hade frågat Pia om hon kunde komma och hämta Ismos rosett. Det kunde hon tyvärr inte. Hon bad mig och Ella ta emot den. Vi delar glädjen och stoltheten med Pia. Bilden överst visar Ismo när han godkändes som årgångsetta 1999, och bilden med Pia och uppställningsbilden (med Julia) visar honom när han fick sitt A i Vetlanda för 10 år sedan. Så det verkar hända stora saker vart tionde år, till och med efter hans död.
När det gäller Io så var jag hans sista ägare. Vi blev tyvärr tvungna att avliva honom tidigare än jag hade hoppats. En gammal skada gjorde sig påmind. Vi fick hans båda sista döttrar, Ina och Iska som nu är ett år. Efter mycken vånda sålde jag båda och det ska bli spännande att följa dem.
Även om jag var Ios sista ägare så har jag väldigt liten del i hans framgång och resultat. En stor del av livet har han ägts av Mia Ewerskog, och han har under den tiden också själv gjort fina resultat på fjord-SM i dressyr och bruksridning. Och förstås ska också hans uppfödare äras. Jag frågade båda om de kunde komma och ta emot rosetten. Ingen av dem kunde.
Så därför åkte jag hem med två Elit-rosetter för två fantastiska hingstar som jag ägt i början respektive slutet av livet. Att de fick denna högsta utmärkelse beror förstås på att de var riktigt bra. Men det spelar också stor roll att så många tagit så väl hand om deras avkommor och presenterat dem så fint. Tack för det!