Guldstjärna!
Guldstjärna till Unni och Mercedes för två felfria lastningar och två felfria rundor igår på pay and jump på Tranås ridklubb! Det kunde inte gått bättre, inte med något, och vi hade en toppendag helt enkelt. Trevligt och bra ordning var det också, som vanligt, på hemmaklubben. Med massor av plats för framridning och framhoppning samt funktionärer med koll och reda på var alla skulle vara, så funkade allt fint.
Banan var precis vad vi hoppades - vanliga, hyggliga hinder med bommar och naturliga inbjudande vägar. I de lägre klasserna var det sju språng och från 60 cm förlängdes banan till tio, vilket passade oss perfekt eftersom Unni valt 50 och 60 cm.
Trots bra resultat på lastningsträning bestämde vi oss för att ge oss gott om tid och lasta så att vi hade marginal för strul. Igår gick Mercan in direkt, precis som vid de senaste träningarna, och dagen till ära fick hon hemmatorkade banaskivor som belöning. Hon verkade lite förvånad vid den första, men ville sedan gärna ha mer, och mumsade glatt medan jag stängde alla luckor.
Så vi kom fram i väldigt god tid, fast jag körde supersakta och mjukt, och vi hann fika, shoppa lite på klubbens loppis och gå banan när alla lektionshästar var klara med sin del av dagen. Innan alla andra ens kommit... Och vi betalade startavgiften och bestämde oss för att köpa en deltagarrosett. Hur det än gick kunde det vara kul att ha en, så det fick det bli.
På framridningen fanns fina möjligheter att galoppera fram på stora utebanan - bra - och sedan var det gott om plats även på framhoppningen. En ponny med tillhörande vuxna parkerade framför krysset och de vuxna blev sura när jag bad dem akta sig, men jag tror att de kanske sedan insåg att det är en farlig plats att stå och klä om. De flesta andra var duktiga på rutiner även när det var nya ryttare.
Mercan stannade en gång för varje nytt framhoppningshinder, och jag undrade om det skulle fortsätta så på banan.... Men Unni hittade den fina galoppen och efter en stund såg det bra ut, och vi väntade på dags att komma in.
Vi hade en plan, och den var att trava medan ryttaren före hoppade. Helt enkelt rida runt och se de flesta av hinderna. Det var nog bra, för Mercan tittade inte på hinderna, men väl på en solkatt längs ena långsidan, och så var den saken avklarad. När det var dags för start skulle de galoppera ett varv innan första hindret, och det gjorde Unni med. Hon hittade den fina galoppen de haft ute.
Och sedan gick det nästan hur lätt som helst. Någon liten tvekan vid något hinder, kröp lite nära något, men på det hela en fin runda med bra flyt. Och sju felfria språng! Wow! Det var bra jobbat!
Pusta lite, hoppa fram ett par-tre språng till och sedan var det snart dags för 60 cm. Här var uppgiften till mig att filma, så inga bilder från den rundan (alla korten är från framridning ute samt första rundan på 50 cm). Om du vill se filmen så kolla Unnis instagram, unnikattstrom.
För även om filmen inte är bra, så är den värd att se. Tio fina språng, en kort tvekan på tvåan, men annars fint flyt runt hela banan och en andra felfri ritt!
Såklart gick jag och köpte en rosett till. En sådan dag måste firas! När Mercan var omklappad, proppad med morötter och avskrittad, så lastade Unni henne nästan ännu snabbare än hemma. Raka vägen in, och resten av bananskivorna och ett äpple fick hon förstås. Vilken häst och vilken ryttare, och vilket samarbete de börjar hitta! Guldstjärna till båda för detta! Det här var enligt plan och långt över målen!
