Variera
Nu i helgerna har jag äntligen haft tid och ork att träna Aska lite mer regelbundet. Hon har verkligen visat att hon uppskattar det! Mycket vill ha mer, och så fort hon ser mig kommer hon gnäggande. En och annan dag har hon ändå fått ledigt, men de flesta dagar har hon fått träna.
Jag har försökt se till att träningen blir så varierad som möjligt. Både för att det ska fortsätta vara roligt, och för att inte skapa onödigt mycket träningsvärk. Variation kan man skapa på många olika sätt, och vi har bytt ryttare, utrustning, uppgifter och plats att träna. Fast inte allt på en gång...
Vi började med lite ryttarbyten. Både Ella och Unni har fått rida Aska, för jag tror att det är bra att vänja sig vid att det inte alltid är likadant. Ella har ridit hennne en del förut, men Ella sa att Aska ändå verkade fråga "vem är nu du igen?". Vi började med en uteritt, då jag hängde med på Desolett, och det var gamlingen som blev het och låg på, medan unghästen var väldigt duktig ändå.
När jag red ut med Unni några dagar senare var det ungefär samma sak. Fast det var intressant att se hur Aska då och då lämnade stigen och vinglade iväg åt lite andra håll än Unni planerat. Inte för att busa, men för att kommunikationen inte riktigt satt. Jag tror Aska följde Unnis blick. Hon är signalkänslig.
Ella fick också rida Aska på banan, för jag ville se hur galoppfattningarna fungerade med Ella på ryggen. Hon red ju Aska i bruksprovet och tränade en del inför det. Sedan är det mest jag som ridit, och i början fungerade det toppen, och hon fattade nästan alltid rätt. Sedan började det strula, särskilt att fatta höger, som blev fel eller inte alls, i höst.
Ella hade samma problem. Visst, det gick och det blev rätt, men Aska verkade inte nöjd. Hon är ju otroligt positiv och samarbetsvillig, men såg stressad och spänd ut vid fattning, och delvis även i galopp. Det blev inte bättre efter en stund heller. Jag hade tänkt att det kanske var jag som var problemet. Jag är inte så himla bra på att fatta galopp, gör gärna för mycket istället för att sitta still och fatta. Så jag tänkte att det var jag som rört till det för Aska.
Det kanske det ändå är, men när jag sett henne med Ella började jag mer tro på sadeln. Så vi tog hoppsadeln och red ut ensamma. Den har hon inte haft på rätt länge, för den har ju Unni haft, men nu fick jag tillbaka min hoppsadel efter att vi till slut hittat en åt Mercedes.
Det var en frostig decemberdag, med den bleka decembersolen som lyste upp så fint. Vi fick en så härlig runda, där vi kunde ta vägen längs kanten på ett fält - mjukt och fint läge för galopp. Först ville hon inte fatta, men gjorde det med lätt bakåtlagda öron - inte arga, men inte avspända. Jag var noga med att bara stå stilla i lätt sits och smackade på lite till och med knappt kontakt med munnen. Då spetsades öronen och vi rullade fram i en härlig galopp. Jag tror det blir hoppsadeln på henne en tid, så får vi se om det löser problemet. I så fall blir det att börja jaga sadel igen...
Vi byter också utrustning på huvudet lite hela tiden. Jag rider omväxlande med ett oledat ganska tunt tränsbett och ett tredelat. Till det tredelade har jag remontgrimma, och råkade komma över en som sitter mycket bättre än den gamla, så det fick bli Askas julklapp. Ibland tömkör jag med kapson också.
Tömkörning är ett fint sätt att variera träningen. Senast tömkörde jag på volter i båda varven i trav, och ibland över tre bommar, ibland bara volter. Vi har tränat väldigt lite sådant arbete tidigare, för jag tycker att det mest nöter på unga hästar om man bara låter dem susa runt. Men nu är Aska redo att börja jobba lite mer med kroppen, och efter en kort stund började hon söka sig i en fin form, kom upp med ryggen och jobbade med bakbenen. Vi avslutade med lite sidvärts i skritt längs spåret, och var sedan nöjda båda två. Hon ger mig så mycket glädje den hästen!
