Inga poäng?

Vi fick många frågor och en hel del synpunkter när vi planerade digital fjordhästutställning. Det finns verkligen mycket att tänka på när man ska testa nytt, och svaren om vad och hur är inte alltid självklara. Men att våga testa och ge det nya är en chans är förstås utvecklande. Spännande och roligt var det!
 
Jag är så imponerad av alla som var med! De hade förberett sig och sin häst, och inte minst den som skulle filma. Var sjutton står domaren? Vad vill de se? Kanske fick några lite ökad insikt om domarens perspektiv. Och så gott som alla levererade filmer som fungerade riktigt bra! Alla följde instruktionerna tillräckligt bra. För några var det nytt att visa häst. För andra nytt att lägga upp en film på youtube. Modigt att våga prova och bra jobbat!
Jag ser att det funkar att visa i ridhus (lite svårt med ljuset iband där), på ridbana och ute på gräs. Som på en vanlig utställning. Här fanns ingen domare som ropade att det räcker, så några tog ett antal extra vändor. Det blir faktiskt inte bättre, snarare segt. Så en annan gång kanske man ska ha maxtid. Bortsett från det så verkar det som att instruktionerna gick hem.
 
Flera undrade vilka poäng hästarna fått när resultaten lades ut. Nej, de fick inga poäng den här gången. Det var tydligt i inbjudan att det bara skulle bli omdöme och placering, och alltså inga poäng och inte heller ett officiellt resultat. En kul grej att lära sig av, tänkte vi. Vi visste inte heller om filmerna skulle hålla sådan kvalitet att poäng skulle vara möjligt att ge.
 
För att utvärdera detta satte våra internationella domare ändå poäng, bara för sig själva. De finns inte i någon lista och kommer inte att delas. Men bra att veta till en annan gång om det är en möjlighet. Och det är det - det känner jag mig trygg med nu. De kunde sätta poäng på alla punkter på alla hästar. Att någon inte visas helt rakt och bra så att man är osäker på korrekthet händer även i verkligheten.
Däremot är det väl inte säkert att man alltid ska ha poängbedömning i sammanhang som detta. Det finns massor av internationella utställningar utan poäng. T.ex. är det så i Finland, där jag varit och dömt flera gånger. Jag antecknar lite egna poäng då, för att bättre minnas och kunna placera stora klasser, men hästarna döms helt utan poäng på deras största ponnyutställning.
 
Att inte ha poäng ger förstås mindre användbarhet för att beräkna saker i efterhand. Men det ger också fördelar. Man slipper poänghets där det ibland till och med finns sura miner hos vinnare, och förstås ännu mer grubblande hos den som var på slutet. Alla kan känna att de var med och gjorde det bra, och man ska minnas att även i en stor klass kan det vara oerhört jämnt, så att om det funnits poäng så hade det kanske bara skilt lite mellan första och sista. Och om det inte är så, så kan den på slutet ändå tänka att det nog var rätt lika.
 
Och framför allt ger det anledning att fokusera på vad domarna sa. Vad är styrkor och svagheter, och vad betyder det för mig och min häst? Kanske fick man också med sig något tips på vägen. Vi såg några som kan göra sin häst snyggare med en bättre klippning, och någon som behöver träna traven lite till. Som det ju ofta är.
Hur lätt är det förresten att få till allt perfekt? Inte ens på film då man kan ta om och om är det ju enkelt. Men övning ger färdighet, och jag tycker alla var duktiga. Jag hoppas att alla fick en bra dag! Jag var helt slut efter att ha administrerat allt och tänker att det faktiskt är enklare att döma än att vara diverse fixare, men det är ju bra att komma ihåg det också.
Bilderna är från 2018 när Aska visades på riksutställning. Travbilden har Pernilla Hägg tagit (och jag har köpt den förstås), och de andra är våra. Den gråa hästen är Hangvar Kry - kul att få med syskon på en bild!
0 kommentarer