Patronessan?
Ibland kommer Peppe hem från ett uppdrag på jobbet och säger: "De visste vem jag var, jag är Helenas man." Han har inga problem med det, gillar att vara i ett sammanhang och höra till på en bygd på något sätt. Vi är båda inflyttade. Men jag har jobbat i många år som praktiserande veterinär, och känner därför många djurägare, speciellt på landsbygden.
Vårt samtal påminde mig om andra tankar jag haft för inte så länge sedan. Vi hade vandrat i stillheten på en kyrkogård. Njutit av naturen och läst på gravstenarna. Undrat över de liv och livsöden som de berättar om.
Det är inte så väldigt länge sedan som kvinnor bara vara någons fru. Texterna på stenarna vittnar om det. Ofta står det bara "hans maka..." före hustruns namn, medan maken står först och med en titel som hemmansägare, lantbrukare eller snickare.
Ibland är det tjusiga långa titlar. "Kyrkoherden i Mjellby Hans Birger Hammars maka".... Det känns lite som att ju tjusigare titel på maken ju mer i hans skugga har hustrun fått vara. Ibland har de då också fått en titel som inte är hennes egen i många fall. Prostinnan var inte prost eller präst, bara gift med prosten, tänker jag. Patronessan - ja, vad betyder det då? Antagligen var väl hon helt enkelt gift med riddaren och patronen.
Jag känner inte till dessa människor och deras liv. Och jag vill inte att det jag skriver ska såra någon, någon som kände dem eller var släkt med dem. Jag vill bara lyfta dem som exempel på en annan tid och en annan kvinnosyn. Det betyder inte att de hade det dåligt. Det fanns säkert saker som var bättre förr. Men just detta är jag så glad att det har hänt en hel del i en rikting så att kvinnor och män är mera jämställda.
Fast, visst finns det mer att göra inom detta. Jag tänker att det ännu lever kvar en del fördomar och åsikter. Som att det är lite ynkligt att bara vara Helenas man, men skulle vara mindre konstigt att vara Peppes fru. Då menar jag alltså bara vara det. För det är vi ju inte. Vi är individer med egna yrken och arbeten, egna stoltheter och vänner, och en hel del gemensamt med. Ändå märker jag att en del studsar till över det faktum att jag har högre lön än Peppe. Varför skulle det vara ett problem? För vem i så fall?
Det väckte många tankar att ströva en stund i stillheten på kyrokogården. Jag tror att det är nyttigt att påminna sig om att jämlikhet är värt mycket och värd att vara rädd om. För det blir bättre för både kvinnorna och männen då. Även om jag kan tycka att patronessa låter tjusigt, så vill jag nog inte ha en sådan titel på min gravsten. Antagligen ingen titel alls, om jag nu ska ha en gravsten. Det kanske det inte heller blir när den dagen kommer.
Det kan väl inte vara så illa att vara Helenas man? Många
fördelar med det. Tex en fin dotter,två duktiga bonusbarn,ett liv på gården med djur familj i en härlig miljö. Lika bra som de
t är för Helena att vara Peppes fru, i jämlikhetens tid.......