stuterikry.blogg.se

 

För sex år sedan valdes jag till ordförande i Svenska fjordhästföreningen. Nu har jag avgått, då jag känner att jag vill kunna lägga mer tid på en del andra saker. Och för att jag tror att man ska ha sådana uppdrag "lagom" länge (vad nu det är).

 

I sådana tider av skifte faller det sig naturligt att summera och se tillbaka. Jag har gjort det på flera sätt och är väldigt glad för flera saker som vi i styrelsen har åstadkommit. Men allra gladast är jag för gott samarbete med andra duktiga och enstusiastiska hästvänner, och för att jag lärt känna dem och för allt de lärt mig.

 

Av det som jag tänker på när jag blickar tillbaka på de här åren så tänker jag att några av de saker som jag är stolt över är:

- Ha fått ordning på ekonomin och positiva trender över åren på flera andra saker som fler betäckta ston, ökat medlemsantal och ökad efterfrågan på häst.

- Att SFF blev Årets ungdomsförening i SH, och för alla duktiga ungdomar som jobbar i föreningen. Lite extra stolt är jag förstås över Ella för suveränt jobb med medlemstidningen Lill-Blakken.

- Startat "Fjordcupen" som blivit en succé som ger inspiration och har fått efterföljare i andra rasföreningar.

- Ökat det internationella samarbetet.

- Säkrat upp kvalitet och kontinuitet i kansliarbetet.

 

Jag snubblade av en tillfällighet över en intervju som var i Lill-Blakken innan jag valdes, och där jag fick svara några frågor inför stämman. Jag klistrar in den här, och för er som följer föreningens arbete tänker jag att det kan vara spännande att se "före och efter". Jag är glad att det faktiskt fungerade att uppnå det som jag hoppades och tänker att mål och visioner är bra att ha. Och jag tänker också att det var mycket värre med ekonomin än jag visste då. Men det gick att fixa, även om det var tufft.

 

De frågor som jag fick då har verkligen varit aktuella, och en del saker är spännande att tänka hur de går i cirklar. Hassle är ju tillbaka igen till exempel.Och nog drömmer jag om Nordfjordeid igen, men det blir ju inte i år. Vi får hoppas på nästa. Här är de frågor jag svarade på för sex år sedan, och jag illustrerar med bilder från april 2015, då vi bland annat hade öppet hus här - vilka fina minnen!:

 

1.      Vad har du för fjordhästbakgrund?

Jag har haft fjordhäst sedan 1978, då vi köpte vår första fjordhäst Musella. Hon blev en trygg körhäst, och jag red henne också mycket. Hon användes även i avel, och var nog den som grundade mitt avelsintresse. Första fölet föddes 1981. Han blev senare godkänd avelshingst och hette Musse Pigg 131. Jag var 16 år när jag visade honom för godkännande, och senare gjorde jag också bruksprovet själv med honom. Han blev min första hingst i avel, och sedan har det följt en hel rad fina hingstar.

Sedan dess har det alltid funnits flera fjordhästar i mitt liv. Musella byttes mot diplomstoet Klarette 1967, som är mor till mitt nuvarande avelssto Muska 3145. På hösten 1993 köpte jag Ljosefin 2593, och man kan nog säga att det är hon som lade grunden till Stuteri Kry. Det första fölet med vårt stuterinamn var Dalacin Kry 3033, som föddes 1995. Ljosefin blev senare Sveriges första Superelitpremierade häst, alla raser.

Fram till nu har det fötts 31 föl hos oss, varav fem har blivit godkända hingstar och många är diplomston och duktiga brukshästar, där flera har deltagit på både fjord-NM och fjord-SM. Jag har själv tävlat fjord-SM i brukskörning och precisionskörning (med Kruska 2646) och bruksridning (med Desolett Kry 3271), men annars är det min dotter Ella, som är flitigaste tävlingsryttaren med flera placeringar på fjord-SM i dressyr. Jag har också varit först sekreterare och sedan ordförande i Svenska fjordhästföreningen, men slutade 2003, då barnen var små och det var svårt att få tiden att räcka.

När detta skrivs har vi sju fjordhästar och ett svenskt varmblod, och vi väntar ett föl till våren. Efter några års paus har vi åter avelshingst till tjänstgöring, då vår uppfödning Hassle Kry 299 godkändes i höstas. Det finns förstås mycket mer att berätta, och den som är nyfiken kan läsa vidare om oss och våra hästar på www.stuterikry.se.

2.      SFF är ju en avelsförening

Hur vill du förbättra förutsättningarna för svenskt avelsarbete?

Vad vill du göra för att öka betäckningssiffrorna?

Det här är stora frågor som alla avelsorganisationer arbetar med, och det finns förstås inga enkla lösningar, men ändå tror jag att man tillsammans kan göra skillnad. Jag menar att det är viktigt att vara tydlig med att vi är en avelsförening, och att se till att arbeta för de frågor som är viktiga för uppfödarna, det vill säga att man sätter dessa frågor i centrum. Med ett bra samarbete och erfarenhetsutbyte tror jag att man kan hitta förbättrings- och förenklingsmöjligheter. Vi kan till exempel behöva se över reglementena på en del punkter.

Jag vill gärna utveckla samarbetet inom föreningen, så att uppfödarna ännu mer känner sig som kollegor än som konkurrenter. Den riktiga konkurrensen finns inte internt utan i form av importer med okänd stam och bakgrund, men också i form av alternativet att inte ha häst alls. Här är lokalföreningarna viktiga, och jag tror att kontakten mellan riksföreningen och lokalföreningarna kan utvecklas, så att fler bra tankar och krafter tas tillvara. Det är de som finns ute över hela landet, och i praktiken är det de som blir ansiktet utåt och de som når nya fjordhästägare och medlemmar.

För marknadsföringen är även tävling viktig, och jag tror vi ännu mer ska lyfta SM och NM som ett gott skäl att välja fjordhäst. Det är också viktigt att vi visar goda exempel från tävling, men också annat som duktiga fjordhästar som gör nytta på ridskolor. Tillsammans ska vi visa att vi är stolta över våra hästar. De som har visat hästar vid de stora hästshowerna i Göteborg och Stockholm har också gjort väldigt fin reklam. Ökade betäckningssiffror får vi om efterfrågan ökar. Om man kan varudeklarera sin fjordhäst och visa värdet av en väl uppfödd och välutbildad häst kan det vara ett led i detta, för att möta konkurrensen.

3.      Som avelsförening har vi ett ansvar gentemot moderlandet Norge. Hur vill du stärka relationerna med Norges Fjordhestlag och även de övriga fjordhästländerna?

Jag ser det internationella samarbetet som väldigt viktigt för vår ras. Jag har besökt fjordhästevenemang i flera olika länder, såväl premieringar och utställningar som tävlingar. Jag är också internationell fjordhästdomare och har dömt i både Danmark och Skottland. Jag anser att man ska jobba aktivt med att hålla goda kontaker, genom att besöka varandra, ha domarutbyte, och vara aktiv i FHI.

Nu närmast planerar jag att resa till Nordfjordeid i maj, där jag redan varit många gånger, och i år ska det bli extra spännande eftersom min uppfödning Hangvar Kry ska visas. Jag är glad att jag känner så många fjordhästvänner i många länder, och tror att det är en bra grund för utveckling. Till stor del brottas vi med samma problem i form av sjunkande betäckningssiffror, och i det läget är det viktigt att komma ihåg att vi inte är konkurrenter, utan kollegor och samarbetspartners.

Genom att mötas och diskutera olika frågor kan vi öka samsyn och stärka samarbetet, både inom avel och marknadsföring av fjordhästen. Jag tycker att det är viktigt att vi har en gemensam grundsyn, och inte överbetonar skillnader. När man förvaltar en gammal ras måste man ha respekt för dess ursprung, och se till att behålla de viktiga kvaliteter som vi alla uppskattar hos fjordhästen.

4.       Vi har också ett ansvar gentemot Jordbruksverket för att få fortsätta vara egen avelsförening med egen registratur och inte en förening inom SH:s ”övriga raser”. Vilka styrkor eller svårigheter ser du med detta?
Att vara egen avelsorganisation ställer många och ganska tuffa krav, och det är viktigt att vi kvalitetssäkrar vårt arbete för att kunna uppfylla dessa. Jag har arbetat just med dessa frågor på Jordbruksverket och känner därför väl till vad som gäller, vilket förstås är en bra utgångspunkt. För att klara kraven är det också viktigt att ha en stabil ekonomi, och även detta måste därför ingå i kvalitetssäkringen.

Även om man är egen avelsorganisation ska man komma ihåg och ta vara på möjligheter till samarbete och erfarenhetsutbyte med andra avelsorganisationer. För alla mindre organisationer är detta en överlevnadsfråga, och det blir både lättare och roligare om man kan hitta bra samarbeten. Om man kan hitta en bra balans i detta så kan man underlätta för alla, samtidigt som man till stor del behåller makten över besluten inom sin organisation, och det gör det förstås enklare att styra dit man vill.

5.   Vår ekonomi i SFF är inte den bästa. Hur vill du som ordförande arbeta för att förbättra den?

Jag har haft eget företag i många år, och har också arbetat som chef med budgetansvar, och tror att de erfarenheterna kan komma till nytta. Jag tror att man även i en förening bör se professionellt på ekonomin, och se till att hela styrelsen blir delaktig och arbetar för att komma till balans i ekonomin.

Eftersom jag idag inte sitter i styrelsen har jag inte detaljkännedom om ekonomin, men som jag nämnde ovan så är det en grundläggande fråga för föreningens möjlighet att driva den verksamhet som vi önskar. Jag tror att det är klokt att börja med en förutsättningslös analys, och försöka hitta både besparingsmöjligheter och nya intäkter. Att höja avgifter är tyvärr ofta något som inte ger förbättrat ekonomiskt resultat, och jag tror att det är bra om det går att undvika att höja de avgifter som drabbar uppfödarna. Däremot hoppas jag att vi med gemensamma krafter ska kunna öka antalet medlemmar, och få fler som på olika sätt vill medverka i arbetet.