Längs vägen
I lördags morse åkte jag tidigt till Huskvarna. Jag skulle ingå i nämnden för avelsvärdering av shetlandsponny, och man vill inte komma för sent till sådana uppdrag. Så jag ger mig alltid av i god tid, och steg upp en bra stund före solen.
Morgonen var stilla och fin, efter gårdagens storm, och jag valde småvägarna till Huskvarna. Tiden skulle vara densamma, och det kändes mysigare än att satsa på E4. När jag åkte iväg tänkte jag att det nog var bäst att vara uppmärksam på vilt i denna gryningstimme.
Det dröjde inte länge innan jag fick kvitto på det. På ett fält nära vägen betade älgko med kalv. Jag ångrade att jag inte hade packat med stora kameran, men stannade bilen och tittade på dem. Jag fumlade efter mobilen medan de tre sprang över vägen och in i skogen. Det blev ett par suddiga mobilbilder (du ser dem nog inte på bilden ovan), och jag tänker att kon mot gryningsljuset hade varit något med bättre utrustning (första bilden i inlägget)...
Bara ett par kilometer senare såg jag en flock rådjur på ett annat fält. Minst fyra betade tillsammans, och jag tog en bild på några av dem innan jag rullade vidare. Här var väl fotoljuset ändå inte bra, så det var väl OK.
Jag hann knappt starta förrän en rörelse fångade min uppmärksamhet. På fältet bredvid rådjurens stod en räv och grävde. Kanske efter sork? Den tittade på mig och grävde vidare. Bakom räven spatserade en trana, som lyfte och seglade vackert upp mot himlen. Jag hade redan lagt ner kameran och börjat rulla då. Lika bra det. Minnesbilderna var nog det som räknades denna morgon.
Innan jag var framme hann jag se ytterligare rådjursflockar, en räv som sprang över vägen och fler tranor. Och en massa andra fåglar förstås.
Jag kom fram i god tid, fick fika och kunde sedan börja med dagens uppdrag. Många fina och väl förberedda hingstar fick vi se, och som alltid var jag rätt trött när jag åkte hem. Det krävs fokus att döma, och var och en är värd en ärlig chans och rättvis bedömning. Just vid avelsvärdering är det många saker man ska ha koll på, för att det ska bli rätt och bra. Vi hade ett bra samarbete och duktiga funktionärer, så det var roligt.
Hem fick det bli E4. Bara rulla på och komma hem. Fint där med, men morgonens minnesbilder är bättre. Mycket hann jag se och uppleva både längs vägen och där. Fina bilder finns det på hingstarna, så vill du se dem kan du säkert hitta det och kolla. Jag är glad att jag fick chansen att se dem live. Fina minnesbilder från hela dagen, alltså! Sammantaget en fin dag!
Gryningen är helt oslagbar för att se vilt! Pedro och jag har noga testat detta under många vår- och sommarbesök i Skåne. Teoretiskt sett borde skymningen vara lika bra, för det är ju i det ljuset djuren rör sig. Men det är så stor skillnad i hur mycket mänskliga störningar det är. Man ska vara först - som du säkert var den här gången. Har en annan bil kommit före så ser man inte lika mycket.
Om du vill ha bilder på riktigt så är det alldeles säkert värt att stiga upp lika tidigt en annan söndag med fint väder - och ha den riktiga kameran med.