Nästa nivå
Att ta nästa steg och ramla ur komfortzonen - det tar emot och lockar samtidigt. Visst har jag massor att putsa på innan alla moment i lätt C sitter som de ska. Samtidigt är jag rätt less på både lätt C:1 och lätt C:2 efter att ha ridit dem några gånger den senaste tiden.
Jag var osäker på om jag skulle hinna vara med i april onlinedressyr hos Dressyrgården. Jag har ju nyss ridit program och skickat till Östergötlands Fjordhästförening, och efter allt strul med filmandet av den ritten så kändes det först som att det kunde räcka för ett tag.
Men banan torkade upp, solen kom fram, och jag fick ny inspiration. Peppe ställde upp och filmade igen - vad skulle jag göra utan en så trogen medhjälpare.
Jag bestämde mig för att rida och att det var dags att prova på lätt B:1. Så programmet pluggades in, banan byggdes upp och efter lunch var det dags. Det blåste en del, och min väst flög iväg och skrämde Aska. I nästa stund höll vi på att rida över katten, som skulle vara med. En massa störningar att träna på, fast vi var hemma...
Håruppsättningen fick jag hjälp av Peppe med. Förra gången fixade Unni, men hon hade inte lust. Hennes var så stadig att jag knappt fick loss den på kvällen. Den här hade visst börjat trilla isär redan innan framridningen.... Men det märkte jag inte - jag var fokuserad på att rida.
Och nog är det konstigt. Fast jag var hemma och allt var som vanligt så kände jag hur jag glömde andas och stressade min häst. Nu skulle vi rida program och ojojoj.... Jag försökte säga åt mig själv att slappna av, le och ner i sadeln.
Jag glömde det tusen gånger, men kom ihåg det ibland. Galopp-programmet finns det massor att förbättra, och en del på resten med. Men vi gjorde det - vi genomförde hela lätt B:1. Alla moment fixades. Lite mer eller mindre bra, och inte riktigt på tävlingsnivå än. Och så ska jag försöka låta bli att stressa Aska. Det är inte hon som stressar i galoppen - det är jag. Ett språng i taget ska jag träna mer på.
Och det var allra första gången vi rider igenom lätt B:1. För ett år sedan red vi lätt D och lätt E, och det kändes inte precis bättre än detta. Med det perspektivet känns det superbra att ha vågat och ha genomfört. Jag fegade inte ur och bytte till lätt C:1 (som jag funderade på), utan vi gjorde det!
Så nu har jag igen nya insikter om vad vi ska träna mera. Och jag ser hur nyttigt det är för mig att rida program. Att göra ett moment jättebra är en helt annan sak än att hålla ihop det hela i fyra - fem minuter.
Och det är klart att det känns att kliva ur komfortzonen - både jobbigt och kul! Men nästa gång är inte första gången, så då ska försöka göra det lite bättre. Målet för året är att kunna rida lätt B hyggligt, och det känns bra att ha tagit de första stegen på vägen mot nästa nivå.
