Taleryd i 25 år

 
För 25 år sedan fick vi tillträde till Taleryd mellangården och flyttade hit. Vi bodde i en hyreslägenhet i Tranås, och där hade vi varit sedan slutet av 1994. Då jobbade jag på Jordbruksverket (den första vändan - det blev en till senare) och trodde att Tranås bara var en tillfällig bostadsort.
Men redan i juli 1995 fick jag chansen att jobba som privatpraktiserande veterinär tillsammans med de andra veterinärerna i trakten, och så blev det. Det gjorde jag sedan i nästan 14 år, fram till maj 2009, då jag började på Jordbruksverket igen.
Så 1996 letade vi en liten gård för oss och hästarna. Hästarna bodde då i Björka, inhysta ihop med deras egna hästar. Fjordstoet Gullan, som de ägde, kördes ibland i par med Ljosefin, bland annat på lucia i Tranås och Boxholm. Jag red ihop med flickorna på gården, Malin, Anna och Lena.
 
I Björka föddes först Dalacin och sedan Divina. Jag minns att Ljosefin gick i en liten hage bakom huset med den nyfödda Dalacin. När Bengt kom med en nykalvad ko längs vägen intill så tog hon sitt föl och hoppade ut. Vilka minnen!
Eftersom vi inte riktigt visste var vi skulle bli bofasta fick stuterinamnet bli ett som gick att ta med sig. Eftersom min dåvarande sambo Lennart var läkare och jag veterinär så tyckte jag att Kry blev bra. Kort och passade fint, och dessutom betyder cryos kyla på latin - kändes rätt för en nordisk ras.
Vi hade sökt gård en tid och tittat på flera, när jag fick syn på en liten enspaltig annons i tidningen. Det blev köp och vi fick flytta in i augusti 1996.
Mellangården i Taleryd såldes av en familj med två tvillingpojkar, och de hade bott här i ungefär fem år. De hade haft köttdjur till en början, men de senaste åren var den bara hundarna kvar. Åkrarna var utarrenderade, och betena närmast stallet började växa igen.
Mina föräldrar hjälpte oss massor i flytten. Huset fick duga som det var, och vi renoverade inget där förrän vi hade gjutit golv och byggt tre boxar i den gamla ladugården. De boxarna är ännu kvar tillsammans med några till. Sadelkammare byggde vi en liten, och först flera år senare en större.
Vi drog upp elstaket i gräset som växte manshögt, och släppte sedan ut hästarna som hämtades i Björka, mindre än en mil härifrån. När jag tittade till dem någon timme senare trodde jag först att de lagt sig att vila, men när jag tittade bättre såg jag att de stod upp - det var bara så väldigt mycket gammalt gräs...
Det första föl som föddes här var Ismo i juni 1997. Sedan har det följt en lång rad, och jag blev kvar i Tranås mycket längre än jag trodde när vi hämtade nyckeln till lägenheten 1994.
 
Vi har byggt och fixat en del under åren. Att inreda stall och sadelkammare och att få in fungerande vatten i stallet var några tidiga insatser. Första vintern bar jag allt vatten från huset... Det gick med tre hästar, men ändå... Vi bytte all el i stallet och vi göt en gödselplatta.
Lite senare byggde vi en ridbana, och vi har ju så småningom också byggt en lösdrift. Den gamla grävda brunnen är numera bara till stallet, och vi har en djupborrad till huset. Men väldigt bra att ha båda, särskilt när strömmen går, för då klarar elverket stallets enkla pump och vi kan bära vatten åt andra hållet...
I huset har vi kastat ut den gamla kökspannan, och istället värmer vi huset med jordvärme, som är lättsamt och smidigt. Vi har en ny kamin, och funderar ännu på att renovera en gammal kakelugn. Vi har byggt en stuga och rivit en vedbod. Färdig blir man väl aldrig...
Men även om åren har gått och kanske hemmablindheten har ökat, så kan jag ännu fascineras av vårt berg och utsikten därifrån. Nästan 300 meter över havet är det. I sommarhagarna finns nästan alltid någon bra plats för lä eller för att hitta ett ställe där det fläktar. Det är en vacker bygd, och det är en alldels lagom liten gård vi har.
 
1 kommentar
Anna O

Det är inte att vara hemmablind, det är att ha kommit hem!

Det är så fint där, lite otippat kanske för mig som inte alls kände till de trakterna. Jag hade länge låtit E4 mellan Jönköping och Markaryd forma min bild av Småland... Men det här blandlandskapet, med skog och åkrar, och med utsikt, det är en annan sak. Och väl på alla sätt en gård och en plats som passar er!

Jag kommer ihåg att kollega Maria (från din enhet) och jag åkte upp en kväll i maj (tror jag) på besök tillsammans med dig. Fast jag har inget minne kvar av gården sedan dess, det har blandats upp med senare minnen.

Roligt att höra om utvecklingen som skett sedan dess. Ja, renovera kakelugnen!

Vet du vad jag alltid lägger märke på när jag ser bilder där det kommer med? Taket på stallet, det är så speciellt med lapptäckesmönstret. Alltid så fint mot landskapet.

Svar: Haha, tänk att den dåliga plåtfärgen nästan blev något bra. Du måste verkligen komma hit snart igen!
Stuteri Kry