(H)järnbrist
Det var i alla fall tur att jag kom på det själv.... Men frågan är om jag hade lite akut hjärnbrist (inte järnbrist, för jag har bra värden och är blodgivare). Eller som en del skulle säga; lite otur när jag tänkte.
Jag hade redan packat alla sakerna i lastbilen när jag igår lunch kollade tiden för träning. Jag hade först inte trott att jag skulle kunna vara med, eftersom vi hade möte på kvällen på jobbet igår. Men så kom en chans att träna tidigare, och då skulle det passa fint. Inte dumt alls att få en paus och träna mellan förmiddagens jobbmöten och passet på kvällen, tänkte jag.
Och jag hade kollat tempen på Aska de senaste dagarna, eftersom rutinerna är lite extra noga i dessa tider. Visserligen skulle jag rida tidigt, och antagligen vara rätt ensam både på parkeringen och i ridhuset, men bra att vara noga.
I samråd med ansvarig för träningarna hade vi också lagt till krav om att man bara fick komma om stallet inte hade tagit emot ny häst de senaste tre veckorna. En rimlig och lagom tidsgräns för att ha rimlig chans att hinna se om hästen är smittsam.
Det var den raden jag plötsligt såg när jag bara skulle kolla tiden. Visserligen kändes det som att vi "bara" tagit hem Brusali igen. Men definitionsmässigt var det förstås inte så. Hon var en ny häst från annat stall. Och hon hade kommit för 13 dagar sedan.
Jag kände mig dum när jag kom på det. Men det var förstås bara att ringa och erkänna misstaget och boka av tiden. Samma regler för alla. Jag vill inte ha undantag även om jag tror risken i detta fall är minimal.
Skönt ändå att jag kom på det själv... Så jag bar tillbaka sakerna från lastbilen, och sedan red jag ut i strålande vårväder. När vi kom hem och jag var klar i stallet började det hagla. Inte helt fel att vara hemma då. Och nästa gång har det gått fyra veckor nästan, så då hoppas vi få åka på träning. Till dess tränar vi vidare hemma.
