Grå grå grå

Hela BIS-ringen på connemarautställningen i Holmtebo fylldes av skimlar. Visst hade det funnits deltagare med andra färger, men avblekbar skimmel är vanligt i rasen, så det var väl inte så unikt att hela finalen dominerades av skimlar. Det handlar i vart fall inte om att jag som domare skulle föredra dem framför andra färger.
 
Jag hade en fin dag i Holmtebo, trots lite gråruggigt väder. Duktiga funktionärer, väl förberedda ponnyer och intresserad publik är ett framgångsrecept. Lägg till det några riktigt fina individer av bästa kvalitet så är allt bra. Så fast vädret var grått och många av hästarna med blev det en fin och färgstark dag.
Och skimlar är ju inte särskilt lika varandra heller. Dels har de olika färger "under" skimmelfärgen, där den avblekbara skimmelfärgen efterhand suddar bort grundfärgen. Och särskilt på connemara kan det ibland dröja länge innan skimligheten slår igenom. Ibland går det fortare, så ettåriga lillebror var mycket ljusare än treåriga storebror (de båda bilderna nedan).
I klassen för tvååriga hingstar och valacker fanns en deltagare som var registrerad som skimmel född brun, men som bara såg brun ut. Vid närmare koll fanns enstaka vita hår, mest runt flanken, men inte mer än vilken stickelhårighet som helst. Så jag frågade ägaren om han verkligen var skimmel. Och ja, han var gentestad till och med. Mamman var likadan och fortfarande väldigt lite skimmel. Om de får leva länge nog så blir de väl i alla fall grå. Så här såg han ut:
En annan deltagare hade verkligen fel färg angiven, så det tog vi tag i och rättade. För rätt signalement är viktigt. Hon stod som brunskimmel, men var skimmel (och antagligen född brun då). Om du inte minns skillnaden på dessa helt olika anlag kan du läsa här:
https://stuterikry.blogg.se/2017/april/skimmel-och-skimmel.html
 
Allra vackrast skimmelfärg, tycker jag, att de har när de är härligt apelkastade. Som valackchampion (ovan, och som dessutom hade en helt otrolig svans) eller reserv-BIS (nedan), som båda var vackert blommiga, på olika vis.
Några hade hunnit bli så gott som vita. Vackert, men inte så lättskött kanske. Bland de vita fanns flera äldre, kloka ponnyer. Den här, lite mindre connemarastoet, gick rakt in i hjärtar när jag såg det fina och förtroendefulla samarbetet mellan henne och hennes tioåriga visare - så fint att se.
 
Så många bilder hann jag inte ta - det är ju så när man dömer. Men bland annat Jenny Hagenblad var flitig med kameran, och hon var snäll och skickade några bilder till mig. Mest sådana där jag själv fastnat på bilden, men också den "bruna skimmeln" när jag bad om den. Tack för det, Jenny!
Några ord får jag väl ta om resultaten också. Best in show blev Holmtebo Infinity, som rörde sig härligt och vilket snyggt och linjerat sto hon är! Reserv blev hingsten Pålands Paddy O´Connor, med fantastisk utstrålning och jättefin front. En bra häst har ingen färg, som sagt, men visst kan man njuta av vackra hästar som också har fin färg.
Vill du läsa om fler sorters grå, så finns det lite här: Jag hade tänkt använda den titeln, men den var ju upptagen av mig själv, så det fick bli en annan idag.
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer