Jag då...
Brusali fick lite extra uppmärksamhet i samband med hennes ormbett. Hon fick beta frodigt gräs utanför hagen, kollades och pysslades om. Och ett par dagar senare var hovslagaren här.
Jag satte på grimman extra försiktigt över onda och stenhårda svullnaden på nosen, men hon var inte bekymrad. Alla hästar blev fina i fötterna, och när de skulle ut ledde jag Brusali ihop med Aska, istället för att gå en vända till. Det fungerade finfint.
Kanske blev hon inspirerad av berömmet och att ledas med mamma Aska. För sedan tjatade hon varje gång vi hämtade Aska för ridning. Hon var med till grinden och stod kvar med längtansfull blick. Hon gillar verkligen att få vara med.
Men med svullen nos tyckte jag hon kunde vänta. Känns inte bra med grimma eller träns då. Tråkigt om det skulle bli dumt i onödan.
Svullnaden har minskat för varje dag. Nu är den nästan borta. Men nu ska jag låta bli direkt hästkontakt i några veckot efter operation på onsdag. Så hon får väl längta lite till. Det blir nog bra när vi kommer igång igen.
