En fråga

Jag fick ett brev från Skatteverket med rubriken "Fråga". Det landade in här knappa två veckor efter Peppes bortgång och jag fick ungefär 1,5 vecka på mig att svara (två veckor från att de daterat det och skickat det).
 
Det var mycket mer än EN fråga visade det sig också. Fyra punkter med en massa delfrågor om mitt hästföretag. Jag skulle redogöra för de registrerade SNI-koderna, förklara verksamhetens höga kostnader i relation till försäljningen, hur många hästar jag sålt eller avser sälja, om jag har dräktiga ston och en del till framför allt om mina framtidsplaner för företaget. Dessutom en lista med dokument som skulle bifogas, både utdrag ur huvudbok och kopior på verifikationer.
 
Det kändes helt oöverstigligt, i alla fall i den situation som jag befann mig i. Först tänkte jag be om uppskov med hänvisning till läget.
Men sedan började jag skriva ändå. Det kändes bara jobbigt att ha det hängande. Saker som inte känns bra är bäst att tag i och reda ut direkt.
 
Jag svarade så gott jag kunde, och jag redogjorde för vad jag gör i mitt hästföretag och plockade fram alla de underlag som efterfrågat. Jag beskrev mina framtidsplaner och den osäkerhet som finns i dessa just nu. Och jag förklarade hur Peppes sjukdom påverkat mina möjligheter att driva företaget på ett bra sätt.
 
Jag upptäckte också att jag hade bokat en verifikation fel (inte någon av de som de bad om) när jag hade gjort min momsdeklaration. Jag gjorde den i god tid för att slippa riskera sitta med det när Peppe blev sämre, och det var nog klokt, för han dog kvällen innan sista dagen för inlämning av kvartalets momsdeklaration. Men redan då var livet rörigt, och det blev felskrivet på en post. Jag beskrev det också och lovade återkomma med rättning.
Jag bad om längre svarstid ifall mina svar inte skulle anses tillräckliga, med hänvisning till min livssituation. Jag skickade in alltihop samma morgon som begravningen var. Det kändes bra att ha kommit så långt och inte ha det svarta molnet med sig till kapellet.
 
Så jag kunde släppa de tankarna rätt bra och fokusera på allt annat den dagen. Jag fick ett mejl som bekräftade att svaret kommit in.
 
Och bara några få dagar senare kom ett nytt brev med "Meddelande". Det var daterat samma dag som jag mejlat mina svar, och det stod: "Jag beklagar verkligen hur olägligt utskickad fråga kom dig tillhanda, tackar för ditt fantastiskt utförliga svar och avslutar härmed utredningen."
 
Dessutom fanns en anvisning om hur jag skulle göra för att rätta det fel jag gjort, så att det skulle bli korrekt framåt. Men de skrev att de har förståelse för att rättelsen inte kommer ske omgående.
 
Tack Skatteverket! Tack för att det finns medmänsklighet och rimlighet hos den stora, starka myndigheten. Och tack för ett snabbt svar! Det gjorde verkligen skillnad för mig.
 
0 kommentarer