stuterikry.blogg.se

SIS (skit i sadeln) är det många som ser som ridhästars största problem. Vi påverkar våra hästar så väldigt mycket med våra kroppar och hur vi rider. Medvetet och omedvetet.

I början av december fick vi tillfälle att testa en träning i centrerad ridning, och fick med oss nyttiga tips på vägen. Vi lovade redan då att detta ska vi göra om: https://stuterikry.blogg.se/2021/december/koncentrerad-ridning.html

Nästa chans kom i slutet av januari. Jag hade bokat varsin halvtimme åt Ella och mig, och jag hade saltat banan och sett fram emot detta. Jag ville jobba vidare med min sits, och kände att det var användbart.

Och så blev jag sjuk. Peppe drog på sig en magsjuka, och trots försök att undkomma smittan så insåg jag några timmar före träningen att detta går inte.

Vi planerade om, och vi kom fram till att det var bättre att Ella red en timme på en häst än att vi skulle försöka byta mitt i. Hon valde Aska både för att hon är i bättre form och för att hon är så otroligt avslöjande. Man får kvitto direkt både på om man gör rätt och om man inte gör det.

Det såg Pernilla med, och sa: "Vilken jättebra häst!". Visst är det, och jag fick i alla fall glädjen att sitta på en pall på behörigt avstånd och se på träningen.

Vissa saker gör vi olika, Ella och jag, och vissa lika. Nyttigt i vilket fall. Ella är lite för rak och stark, behöver bli lite mjukare och vinkla bäckenet rätt.

Vi är båda lite för stela och starka i vänsterbenet. Man får då höra att hästen är stark och stel i vänstersidan, och det kanske den är. Eller den kanske blir... När Ella sviktade lite mjukare och blev lite följsammare i vänster ben, så blev Aska mjuk och började arbeta fint med vänster bak hon också.

Ella fick testa några hjälpmedel, en boll först och sedan band. Båda för att öka kroppsmedvetenheten och hjälpa till att skapa bilder i minnet. Bilder att ta fram och påminna sig med nästa gång.

Med bandet blir man direkt avslöjad om man viker sig i sidan. Näsan/blicken och bröstkorgen ska svänga lika mycket, följas åt, och då följer hästen också med.

Aska, som ofta kan ha lite bråttom, blev lugn av en ryttare som mjukare följde hennes rörelser. Hon jobbade jättefint på slutet och de lade til skänkelvikning och öppna, som såg riktigt bra ut.

Snopet att bara titta, men bra att kunna det ändå. Och kul att få några bilder. Som bonus fotograferade jag en helikopter som flög lågt över banan, och inte störde utom att den tog allt ljudutrymme en stund.