Bara sitta upp

Att rida in en fjordhäst är sällan dramatiskt. I alla fall om man har lagt en bra grund och har en trygg unghäst att jobba med.
 
Precis som jag skrev för över sju år sedan, då vi hade börjat rida in Ajke och Hassle, som var tre år då. Jag konstaterade att inridningen egentligen inte alls börjar med att sitta upp. https://stuterikry.blogg.se/2015/february/inridning.html
 
Men det är liksom det som "räknas". Så då har vi börjat rida in Brimi och Brusali nu då. Starten gick precis så bra som den ska.
I söndags tog jag in dem en i taget i stallet. Borstade, kratsade hovar och så lade jag på sadel och träns. Sadel har ingen av dem haft innan, men väl sele och gjordar, så det var inget nytt, tyckte de. De är tömkörda och vana vid träns med bett. Grimman fick sitta kvar under, nu i början.
 
Brimi var först, bara för att hon skyndat sig mest av alla och kom först till grinden. Så när jag var klar med Brimi kom Brusali susande för att inte missa chansen igen. Och med en upprörd Aska efter som undrade om det inte borde vara hennes tur. Att vi hade ridit ett pass på förmiddagen räknades inte...
 
Jag ledde upp Brimi till ridbanan med stigbyglarna hängande ner. Så gick vi ett varv där och spanade på WE-hinder, som Aska och jag ridit tidigare på dagen. Hassle med ston kom och spanade från sin hage intill.
Ella kom och hjälpte mig hålla i, och så tog vi fram pallen. Jag ställde mig på den, klappade Brimi lite på andra sidan och på sadeln. Kliade henne lite, och Ella gav morötter.
 
Sedan hängde jag mig över sadeln och gled ganska snart ner till marken. Upp på pallen igen, och så satt jag upp. Brimi såg inte ens förvånad ut.
 
Så Ella ledde henne kanske fem meter i skritt. Sedan stannade vi igen, och jag satt av. Massor av klapp och beröm hela tiden, och en nöjd Brimi följde med ner till stallet igen.
Brusali tog långa benet före till ridbanan när hon fått på sig sadel och allt. Sedan följde vi samma procedur, och det var precis lika okomplicerat.
Lagom att börja med, och bra att allt känns lätt och roligt för hästarna. Nästa gång rider vi lite längre, men säkert inte långt. Bildbevis saknas, så det får bli bara bilder innan uppsittning. Då ser ni också varför det var jag som red (som hade ridkläder och hjälm) och inte Ella.
0 kommentarer