stuterikry.blogg.se

I lördags åkte jag på träningsutställning. Som publik. Tyvärr hade jag inte möjlighet att stanna hela utställningen, fast det bara var sexton anmäla.

Men det var inte ens två mil bort, så det var helt klart värt resan ändå. Jag for till Tärenäs arabstuteri, för att få lite mer om arabutställning och hur man lägger upp en träningsutställning.

De började med en samling på ridbanan/visningsringen och gick igenom praktiska frågor om hur det hela skulle gå till. Domaren berättade lite om vad han tittar på och vad som är viktigt, och de som skulle visa fick chansen att ställa frågor.

Sedan kom första klassen in för defiliering. Det slog mig att detta uttryck inte används på andra utställningar, men det gav ju lite mer tyngd än "att gå på ring", och det gjorde det också tydligt att bedömningen verkligen hade börjat. Detta var domaren tydlig med att informera om, och det tycker jag var bra.

Visningen var också upplagd lite annorlunda än vad jag är van vid från andra raser. Fast ändå; det är verkligen mer likheter än skillnad ändå. I alla fall om man tittar genom ytan.

Och det är ju så med hästarna också. Jag hann se alla ungston, och konstaterade att jag inte alls blev förvånad över resultaten. Det är samma grund som med andra hästar om hur exteriör ska vara, och förstås även ben och rörelser.

För att vara en träningsutställning blev jag också imponerad av kvaliteten både i visning och de visade hästarna. Men jag tänker att en del tog chansen att komma ut och genrepa med unga hästar vid ett så bra tillfälle. Och jag vet ju hur fina hästar de har på Tärenäs, så det var väl ingen överraskning att de som kom också höll bra klass.

Domaren tog sig tid att lämna lite ord och tips på vägen.  Dessutom fick de som visade också en bedömning/kommentarer av Catrine och Andreas Nehm, som ju verkligen kan detta med att visa häst. Inspirerande och bra initativ, tänker jag!

Om man ska fundera på något som det här gänget kunde lära av andra så är det nog främst att använda hjälm. Där har det skett mycket inom många andra raser, och det uppskattar jag.

Jag tänkte i bilen hem också på den digitala basjkirutställningen som jag bedömde för några veckor sedan. Det är också ett bra sätt att förbereda sig för större sammanhang.

Jag fick se fina hästar och många bra visningar. Även här tog jag chansen att skicka med lite tips om utvecklingsmöjligheter. Jag kunde också konstatera efteråt, när jag kollade upp en häst som jag tänkte att jag kände igen. Det var ett sto som var med förra gången också, i höstas.

Då visade hon inte upp sig bra alls. Jag skrev då att hon var svårbedömd på grund av visningen, där uppvisaren höll i grimman och begränsade hästen mycket. Hon blev placerad sist i sin klass, för det gick inte att se tillräckligt.

Nu kom hon igen, och det med bravur. Hon vann sin klass, och hon blev best in show! Den som var tvåa i samma klass i fjol var åter tvåa, och blev reserv. Hon visades bra båda gångerna.

Och visst behövs det en bra häst för att vinna, men en dålig visning kan radera chanserna att den kommer till sin rätt. Så den här träningsutställningen ska Tärenäs ha ell eloge för. Och ett tack till alla som ville filma och skicka sin film till bedömning också. Det finns flera sätt att utvecklas och det är bra!