49 balar tillsammans
Jag är så oerhört glad att Ella och Daniel planerar att flytta hit och ta över gården. Det ger glädje och framtidshopp.
Jag tycker verkligen om dem, och de är så fantastiska på att ställa upp när det som mest behövs.
I måndags kväll lastade vi tillsammans in 49 balar halm. Det var mörkt när vi rullade in den sista, men vi hade fixat det.
Peppe hade tänkt köra traktorn, som han brukat, men vi övertygade honom om att Daniel skulle fixa det fint. Det gjorde han, och Peppe som kanske först var lite snopen, var glad att se hur bra det gick. Det gav honom ro att stanna inne och ta det lugnt. Han hade inte orkat köra traktor i flera timmar.
Men Daniel orkade och det gick galant. Ella och jag har samarbetat många gånger om att rulla in balarna. Jag hade sett till att beställa rundbalar med liten diameter så det gick lätt. I alla fall med de allra flesta. Några få var tunga, men på det hela flöt det fint. Vi rullade in dem och ställde upp dem.
Halmen ser torr och fin ut. Den är inte gyllengul, men verkar ok. Den där superfina halmen missade jag nog när jag måste tacka nej till ett lass som skulle komma när vi var på Höga kusten. Surt, men när vi nu fått halm som är OK, så spelar det ingen roll längre. Det var ju en fin resa att minnas.
Fina minnen och fina människor som ställer upp när det behövs - det är väl ungefär det som räknas. Vi ska fortsätta hjälpas åt här på gården, och det känns jättebra.
