stuterikry.blogg.se

Hangvar Kry gjorde precis allt vi bad honom i lördags. I Norge gick han under smeknamnet "Kongen" och nog uppförde han sig som en riktig kung. När andra hingstar utmanade honom och gnäggade och börjde småstegra gav han dem knappt en blick och än mindre en gnäggning. Han var fantastisk att ha med sig.

 

Vi hämtade honom i hagen lite efter fyra på morgonen, borstade av lite efter tvätten dagen innan och lastade sedan in och for mot Grevagården. Vi hade inte bokat någon box där, och det kändes väldigt bra när jag såg stora gödselfläckar av diarré på två av boxväggarna i den box de ville anvisa oss. Vi tackade nej och sa att han står fint i lastbilen, och det gjorde han verkligen.

 

Ella sadlade honom och skrittade en tur för att mjuka upp honom efter resan och ge honom chansen att se sig om. Efter det hann vi ta några foton medan vi väntade på veterinärbesiktning, dagens första station vid åttatiden.

 

Vi visade honom för fem år sedan, och då var han inte vår, så vi träffade honom på plats. Den gången var han stressad och dansade hos veterinären. Han taktade och stressade hela dagen, och det var svårt att visa honom från sin bästa sida. Men även då var han snäll hela tiden, om än rätt jobbig. Och framför allt går det inte få fram det bästa när de håller på så. Han är bara visad på svensk premiering en gång tidigare (speakern på premieringen hade fel när hon påstod att han är visad och kasserad två gånger, och det var tyvärr inte det enda fel som hoppade ur den munnen under dagen). Då fick han 98688=39 poäng och blev inte godkänd. En sjua för temperament den gången, och en sjua för galopp.

 

Nu var han med oss, lugn och lydig. Han stod som ett ljus hos veterinären. Mätning, id-koll och att bli klämd och lyssnad på alla ställen gick perfekt. Full pott, 10, för temperament och veterinärt utan anmärkning. Måtten blev 147 (mankhöjd), 180 (bröstomfång) och 21,5 (skena). Bra start!

 

Efter det var det dags för bruksprov. Inget han måste göra, men vi ville gärna visa honom under ryttare, inte minst för att visa fram både temperament och gångarter även så. Han har både massor av tävlingsmeriter och ett utmärkt norskt utvidgat bruksprov i bagaget, så det hade gått fint utan.

 

Men det var fint att se honom och Ella i stora ridhuset. Lydig, lyhörd och samarbetsvillig och med fin förmåga att både länga och korta sig så är han härlig att rida. Ryggade rakt och fint med. Provet innehåller också hoppning. Framhoppning på knappt 60 var nästan svårt lågt, så efter ett språng på varje nöjde sig Ella och bad dem höja till provhöjden 70, som han flög över enkelt, både på rättuppstående och oxer. Provet avslutades med avsittning och uppsittning, och sedan fick de applåder för bra prov.

 

När alla hade ridit (i år valde alla ridet bruksprov och ingen körde) visade det sig att Hangvar hade gjort dagens bästa bruksprov med 9,4 i snitt. 10 10 9 10 8 var delbetygen. Näst bäst var SörFin (fina, fina SörFin som vi hade hos oss förra sommaren var ännu snyggare nu!) med 8,4, och sedan följde VestFin på 8,2 och Castro E med 7,2. Linus Frölunde var inte tillräckligt förberedd och klarade trots ny chans inte att galoppera i båda varv så han underkändes i bruksprovet.

 

Så vid dagens slut fick Hangvar ta emot täcke och priser för bästa bruksprov. Det kändes lite märkligt, lite som att sno godis från småbarn, eftersom de andra hingstarna var 4-6 år, och framför allt var det väldigt svårt att glädjas åt det eftersom han inte blev godkänd för avel. Men det förtar ju i och för sig inte den prestationen, utan bara ännu ett kvitto på ridbarhet och brukbarhet av bästa klass. Tack till Stall Elmelts som skänkt det fina täcket!

 

Efter lite vila i lastbilen, och fikapaus för oss alla, var det dags för lösvisning. Vi fick bra hjälp av Rebecka Mellquist (bra att vara tre) och Hangvar briljerade igen. Han galopperade fint, ökade snyggt och bärigt på långsidor, balanserade upp sig på kortsidorna i lite mer samlad galopp. När vi sa ptroo eller vänd lydde han genast och när det var klart gick han rakt in i min famn med huvudet. Mysiga, fina Hangvar! 8 på galopp blev det denna gång, så bättre betyg där med.

 

Ny paus innan exteriören i stora ridhuset. Hangvar vilade lugnt i lastbilen, och vi gav honom också chansen att beta en stund. Många kom fram och berömde honom.

 

Men vid exteriörvisningen kändes det inte bra. Vi kände inga bra vibbar alls, trots att Hangvar gjorde allt han skulle. Kanske inte visade bästa resning, men stod stilla bra och visade bra skritt och trav. Efter det visning på hårt underlag, skritt ner och trav bort, och sedan var det bara att vänta på kritik.

Och som jag redan skrivit så gick det inte bra. Han fick samma poäng som senast 98688=39, och inte godkänd. Kritiken och beslutet kommer på papper om några veckor, så då får vi läsa vad det står, men när det lästes upp så lät det ungefär som senast.

 

Det har gått fem år sedan då, och han har tävlat med enastående resultat. Vi vill också påstå att det är ganska stor skillnad mot då. Han är mer musklad i bakpartiet och han är inte ansträngd och spänd i bakkotorna som han var då. Han är lite tät och tåvid, särskilt i skritt, men mindre i trav och galopp, och han nystar eller biljarderar inte. Att han har rejäla skenor och fina framknän tycker jag är en stor fördel, som inte nämndes.

Eftersom det har förekommit en hel del påståenden både under premieringen, före och efter, om hur dåliga hans ben är och har varit, så passar jag på att summera lite resultat, för den som är intresserad av fakta:

- Hangvar blev bästa föl på kallblodsutställning 2009 och hade då 98887= 40 p, alltså 8 på ben.

- Hangvar visades och godkändes för avel i Tyskland hösten 2011. Jag har inga siffror från den bedömningen, tyvärr. Men han verkade sedan i avel i Tyskland i flera år innan han mellanlandade i Nederländerna en kort tid och även var godkänd där.

- Han såldes till Norge och visades och godkändes där 2015. Precis som alla hingstar i Norge fick han då ett ettårigt tillstånd för att sedan komma åter för bruksprov 2016. Den gången fick han 7 för typ, 7 för kroppsbyggnad, 7,5 för ben (med delbetygen 8 för framben, 7 för bakben, 8 för hovar och 7,5 för rörelsernas korrekthet), 7 för rörelser (7 för skritt, 7,5 för trav och 7 för galopp). Han fick 7 i helhet och 9 för lynne och blev kårad. Poängen i Norge är inte helt jämförbara med de i Sverige, men jag skulle vilja påstå att det nog var större diskussion om hans typ än hans ben. De ligger lite lägre i skalan och en sjua där är alltså lite bättre än här, om man ska försöka översätta. 

- Han kom tillbaka året efter och gjorde bästa utvidgade bruksprov med 8,6 i snitt och 9 för lynne. Då blev han inte godkänd och hade poängen (se ordning ovan) 7 7 7 (delbetyg ben 7,5 6 7 7) 7 (delbetyg rörelser 689) och helhet 7. Den gången var han ansträngd i sina bakkotor, antagligen efter väldigt intensiv träning för ett krävande bruksprov. 

 

Vi visste att det inte alls var självklart att han skulle bli godkänd. Och vi accepterar och respekterar resultatet. Nämnden har kommit till det, och det är deras beslut. Som sagt har vi samma fina häst oavsett. 

 

Det är en helt annan sak att jag inte håller med om att han har katastrofalt dåliga ben. Jag skulle tvärtom vilja påstå att de fel han har inte har så stor betydelse alls för hållbarhet och funktion. Att han varit ansträngd och sedan återhämtat sig och fungerar bra och har tävlat utan skadeperioder i fem år på hög nivå tycker jag är ett kvitto på det. Framför allt anser jag att man borde kunna väga ihop helheten till ett annat slutresultat. Jag respekterar dem som tycker annorlunda och deras skäl till detta. Skilja på sak och person, tänker jag. Och också, som jag nyligen hörde, att acceptera är inte samma sak som att tycka det är bra eller rätt. Jag konstaterar också att benen fått tillräckligt bra bedömningar ungefär lika många gånger som de inte fått det. 

 

Jag ska fundera ett tag på om det finns en klok möjlighet att ge en bra häst med en funktionell exteriör och ett fantastiskt temperament ännu en chans att få komma i avel. Jag tänker nämligen att de resultat han fått då han godkänts antagligen inte är mer fel än något annat resultat. Han var ändå sex år då han godkändes i Norge första gången. Två bilder från då (de andra gångerna var jag inte där):

 

När vi hade fått kritiken lastade vi Hangvar och for hemåt. Vi hade alla tre gjort så gott vi kunnat, och det hade inte räckt. Det är klart att vi var ledsna (Hangvar slokade lite med oss, tror jag). Jag var mer ledsen och besviken än jag förutsett. Allra mest ledsen blir jag över de som känner att de måste ge negativa kommentarer, och allra mest när det inte är grundat  i fakta. Jag stängde kommentarerna i den första tråden för det spårade ur lite åt alla håll. Jag vill inte hoppa på folk, eller att andra gör det. Men jag vill också tacka de som gett feedback och peppat oss.

 

Jag fick också uppleva andra fina hästar under dagen på Grevagården. Men dagens inlägg är långt nog, så det tar vi en annan dag.