Reda ut att rida ut
I lördags tyckte vi att det var läge att låta ungstona få haka på Aska på en kort uteritt. De är ridna några få gånger på ridbanan, och det har varit helt okomplicerat.
Vi började med Brusali, för hon stod vid grinden och hoppades.
Ella och jag satt upp på ridbanan, och efter ett varv i skritt där fortsatte vi ut från banan och upp mot berget. Unni traskade med som extra sällskap.
Till att börja med gick Brusali efter Aska, men det dröjde inte länge innan hon gick om. Energisk och frimodig, som sin mor. Här fanns inga bekymmer alls. Hon travade gärna lite, inte för att hon var orolig, utan bara för att det är så kul.
Aska var sur att vara efter och ruskade med huvudet så att hon snubblade i nerförsbacken. Inte ens det rubbade Brusali nämnvärt.
Det blev en kort tur, och allt gick riktigt bra. Aska och jag följde med när Ella satt av Brusali, men sedan red vi upp till ridbanan och tränade lite där medan vi väntade på Brimi.
Det började skymma och Aska skyggade till för något. Kanske var det Brimi på väg upp, eller så såg de samma sak, som inte vi sett.
Brimi kom i alla fall dansande med Ella bredvid. Huvudet upp och svansen upp som värsta araben med tjusig plym. Hasarbetet kunde göra vem som helst avundsjuk och hon blåste hårt genom näsan. Något hade skrämt henne.
Aska var skeptisk, och kanske inte det optimala stödet i det läget... Men vi skrittade runt och snart slappnade Brimi av. Efter ett par varv kom långa fina steg och gung i svansen. Bra gjort att spänna av och släppa det som varit så kvickt!
Varken Ella eller jag trodde väl först att det skulle bli något ridet, men när Brimi var lugn satt Ella upp och så red vi några varv på ridbanan i skritt. Först tillsammans, sedan lite olika vägar.
Det skymde snabbt och vi skippade planerna på att rida ut med Brimi. Det fick räcka så för den dagen. Bättre lyckas och vara glad för allt hon gjort bra.
