stuterikry.blogg.se

Lite före nyår nåddes jag av budet om att Ella Velander hade gått bort på lillejulafton, 101 år gammal. Att Ellas barnbarn Malin tog kontakt och berättade är något jag uppskattar mycket. Malin vet hur mycket Ella har betytt för mig.

För mig kommer hon nog alltid vara "Smedhults-Ella" och att få bära samma stuterinamn som alla de fina och duktiga ponnyer som hon är uppfödare till.

 

Det var tack vare hästarna och stuteriet som vi träffades. Jag blev en i raden av alla "Smedhults-flickor" som hade som sommarjobb att sköta arbetet vid stuteriet med allt vad det betydde från hingsthållning, skötsel av avelsston med föl och utbildning av unghästar. Tre somrar var jag i Smedhult, minnesvärda och roliga, och känns inte så länge sedan ändå.

Kanske för att vi har hållit kontakten genom alla år. En stark kvinna som varit en inspiratör och förebild för mig, och som jag skrivit om tidigare här.

Men också en god vän, som bjudit så många fina samtal både på telefon och i Smedhult. Där mitt i stora rummet har vi suttit så många gånger och smakat Ellas mandelmusslor och kaffe med grädde i, och pratat om livet och om hästar.

Och också på sommaren, på altanen, med utsikt över hagarna och infarten. Ibland vid tiden för hennes födelsedag i juli. Ända tills för några år sedan träffades vi där någon eller några gånger per år. De sista åren bodde hon på äldreboende, samma som min far bodde på innan han dog. Även där stötte vi på varandra ett par gånger.

 

Under den här julen har jag tänkt på henne många gånger. Jag visste inte då att hon var borta, eller kanske anade jag ändå något. Vilken kraft tankarna har kan man undra ibland.

Jag tänkte då att hon nu skulle få inspirera mig ännu en gång. Hon ska få lära mig att klara rollen som änka. Hon var änka redan första gången jag träffade henne, så det blev många år. Men aldrig som ett ynkligt offer eller en annan eländig figur. Utan stark, självklar och full av mod och energi. Jag tänkte att sådan vill jag också vara. Tanken på henne hjälpte mig.

 

Så kanske skickade Ella dessa styrke-tankar till mig när jag som bästa behövde dem. Hon kommer finnas med oss i tankarna ännu länge, länge. Jag hoppas kunna åka och ta avsked i kyrkan om några veckor.

 

Jag tänker på hennes familj, och är tacksam för hur bra både de och Ella varit mot mig. Jag förstår att saknaden är stor, efter en så stor personlighet. Men efter ett långt och innehållsrikt liv ska du få vila i frid, Ella. Tack för allt!