Kontraster
Unni tyckte det var en rätt dålig idé när jag berättade att jag skulle döma utställning på dagen för studentbalen. Hon tyckte jag skulle skjutsa och fotografera. Jag tänkte att min roll var liten den dagen och att det verkade roligare att döma.
Unni fick skjuts till stan av Sanna, som var snäll och kom förbi när jag åkt mot Strängnäs för flera timmar sedan. Och fotograferingen under dagen fanns det många andra som kunde fixa.
Så jag åkte till riksutställning för Irish cob och för amerikansk miniatyrhäst, vilket kändes som en kul mix. En liten ädel hästras och en stor och kraftig. Båda med tydlig raskaraktär, var och en på sitt sätt. Riktiga kontraster, och på sätt och vis också likheter. Inte minst i att båda raserna kan ha väldigt många olika färger, och har det.
Jag hann inte fotografera mer än vinnaren i varje ras plus bästa unghäst, så jag kan inte dela så många bilder här. Men det var en fin mångfald, och även inom Irish cob en stor variation både i storlek och modell. Den minsta var b-ponny och den största över 160 cm. Det finns förstås gränser för hur stor variationen bör vara för att finnas inom vad som är rastypiskt, men att ha en spännvid i en ras ger möjligheter till utveckling och att täcka flera behov.
Jag imponerades av hur långt många hästägare åkt för att komma till utställningen i Sörmland. Från södra Skåne till långt upp i norr kom det välskötta och fina hästar.
Det blev en trevlig dag, och extra glad blev jag för den hästägare som tackade mig för bra bemötande. De kom fram under lunchpausen och berättade hur bra och tryggt det hade känts trots att de var nybörjare på utställning.
När jag rullade hemåt i det vackra försommarvädret hade jag inga förväntningar om att hinna till studenternas intåg på röda mattan till balen, men resan flöt på bra. Så jag bestämde mig för att svänga om Tranås och se om jag kunde få en glimt innan middagen började. Kameran låg i bilen och jag tog med den till torget.
Jag hade missat intåget, men jag kom alldeles lagom för att se alla tåga ut igen och sedan dansa wienervals på Klockareplan på Storgatan. Så det blev några bilder på vackra studenter och Unni sin fina, egenhändigt sydda långklänning. Kavaljerens slips var sydd i samma tyg - snyggt jobbat! Så det blev bilder både på dem och på bästisen Ellen.
Sedan åkte jag hem, och hade gott om tid innan det var dags att återvända till stan och skjutsa hem efter balen. Jag tänkte att det var balens viktigaste insats från mig, och den klarade jag ju. Lite extra bonus hanns också med, och tillsammans gav det en färgstark och rolig dag för mig.
Och efter en intensiv långhelg passade det sedan fint med ledig söndag utan några större äventyr alls. Det behövdes en dag att bearbeta alla intryck och pusta ut i lugn och ro hemma.
