Gästblogg: Hästhistoria kring en bild 3
Så var det dags igen för en gästblogg av Anna - perfekt att ha en vän som vill dela med sig av intressanta tankar när min skrivklåda går på sparlåga. Idag blir utgångspunkten en lånad bild, och Anna berättar om en profil, som även jag har tydliga minnen av. Så här skriver hon:
Utöver premieringsförrättarna är det få som betytt så mycket för svensk hästavel under 1900-talets andra hälft utan att själv föda upp hästar som Joja Lewenhaupt.
Jag lärde aldrig känna honom personligen bortom att han var en av de många som min far kände och som man hälsade på. Och när jag googlar på hans namn hittar jag bedrövligt lite om en person som var så viktig. På hästpremieringar i Skåne var den långe lite gänglige mannen med kameran någon man inte kunde missa. Så länge som han var verksam var det liksom ett etablerat faktum att det var han som tog bilderna på hingstarna. Framför allt varmblodshingstarna på Flyinge, som den här på Urbino som illustrerar inlägget. Utöver att publiceras i hingstkatalogen blev de här bilderna också till vykort, publicerade på Jojas eget förlag. Helena har tidigare visat ett annat sådant med fjordmotiv här på bloggen (och det var visst ett som jag hade hittat i pappas lådor!) men också hingstar av många andra raser.
Joja Lewenhaupt var personligen särskilt intresserad av ponnyer, lite paradoxalt eftersom den långe mannen såg något oproportionerlig ut vid sidan av små ponnyer. Jag läser mig till att han var en av de som låg bakom Svenska Ponnyföreningens bildande 1953 och även den vägen hade han stor betydelse. Enligt klubbens eget historieberättande var det Jojas rekommendationer att skaffa en ponny som ledde till bildandet av Torns Ponnyklubb (idag Torns Ryttarförening)utanför Lund 1966, Skånes första ponnyklubb där även barn som inte hade egen häst kunde rida. Torn liksom flera andra föreningar delar ut ett pris i Joja Lewenhaupts namn.
Åtminstone några av de priserna är för gott hästmannaskap, och jag minns Joja Lewenhaupt som någon som stod för att man skulle vara snäll mot hästar och mot djur i allmänhet. Jag har ett lite speciellt minne som har med detta att göra. Jag har för mig att han inte ville äta kött av djurskyddskäl, och jag minns ett tillfälle då det var kaffe och smörgåsar så där som det ju brukar vara till de som är engagerade i premieringen. Kanske var det sent på eftermiddagen och det fanns bara leverpastejsmörgåsar kvar. Joja sa ungefär att det skulle vara gott men han visste hur dåligt samvete han skulle få på kvällen sedan så han avstod. Det där var ju högst ovanligt för en stor vuxen man på den skånska landsbygden på 1980-talet, och gjorde stort intryck på mig.
Joja Lewenhaupts samlingar fyller 9 hyllmeter i Riksarkivet! Så även om det inte finns mycket skrivet om honom idag, i alla fall inte att hitta på internet, så finns det material för den som vill forska.
Och så ett par ord om bilden, förstås. Det här är tydligen det enda vykort jag har kvar av Jojas hingstbilder. Av någon anledning just på hingsten Urbino, trots att jag aldrig haft närmare kontakt med någon häst som har honom i stamtavlan. En väldigt vacker bild tycker jag, där man inte bara ser hästen utan också lite av Flyinge som jag minns det fram till 1980-talet. Stenlängan till vänster var stora hingststallet, det första man kom in genom stora portar som vette ut mot vägen som går från samhället Flyinge mot Södra Sandby. Längs med samma väg ligger det gamla ridhuset, tegelbyggnaden i bakgrunden här. Fram tills 1980-talet var det det enda ridhuset, en liten manege med en enda ingång som hästar och människor delade på och en enkel läktare på kortsidan.
Tack, Anna! Kanske finns läsare som vill fylla på med sina minnen?