Stopp!

Ibland är lärdom det enda man får med sig hem från en tävling. Inga priser, kanske inte ens en bra känsla, men man får anledning att inte ta saker för givet. Så var det igår på lokal ponnyhopppning, där Unni och Denver startade lätt D, två faser. De gick ut som allra sista ekipage i klassen.
 
Det var varmt, och både Unni och Denver såg sega ut på framhoppningen. Han hoppade helt OK, men Unni saknade bjudning och orkade inte rida fram den heller.
 
 Väl inne på banan så gick det OK. Jag hade gärna sett ett högre grundtempo, och det vet jag att Unni också hade. Men som vanligt fixade Denver det mesta. Han kom lite nära någon gång, men vek ihop benen och löste saken. De tog sig runt grundomgångens sju hinder felfritt och rullade vidare i fas 2, omhoppning med fem hinder.
 
Han är ju fantastisk på att lösa det mesta och en bussig läromästare. Förra säsongen hade han ett enda hinderfel (en rivning) på alla klasser de red. I år har han hittills gått nolla på alla starter (fyra klasser) och även i omhoppning när han fått gå det.
 
Kanske har han varit för bussig, och kanske har Unni blivit för trygg med att han fixar det även när det inte riktigt stämmer. Igår kom han snett på några hinder och för nära några, men löste det. Men när han kom i lite dålig galopp mot sista hindret och dessutom inte var rak utan lite böjd - då stannade han. Vägring på hinder nummer 12, alltså. Eller har den rutinerade ponnyn koll på hur hinder ska vara inflaggade och såg att detta var fel (det upptäckte jag först när jag tittade på bilderna)? ;-) Nja, det tror jag väl inte han vet, men ändå en intressant iakttagelse...
 
Unni lade en stor volt och red på igen. Då hoppade han fint, och jag hörde "Braaaaa!" över hela banan. Det blev några tidsfel också, så sammanlagt åtta fel i omhoppningen. Inte ens som dubbelnolla hade de kunnat slå sig in bland de placerade med det tempo de hade.
 
Att det inte blev något pris var ingen besvikelse. Att det inte blev dubbelnolla var däremot kass, tyckte Unni. Men ingen katastrof. Efter att ha skrittat av så kunde vi ta det som en lärdom. Ibland är det bra att hästarna påminner om att vi måste rida bra också. De kan ju inte fixa allt åt oss.
 
1 kommentar