Kände han igen sig?

Någon undrade om Hangvar kände igen sig när han kom tillbaka, nästan 13 år efter att han flyttade som drygt halvårig fölunge.
 
 
Jag vet inte. Svårt att säga säkert om han kände igen sig här eller om han kände igen oss. Kanske.
Jag vet säkert att Ismo kry kände igen både oss och gården när han kom tillbaka hit och visades för höjning på hingstpremieringen i Vetlanda. Han visste vad som var "hans" box, och nog kände han igen mig med.
 
Lite mer fundersam var han nog när jag kom till Danmark och hälsade på honom. Men även då tror jag att han visste vem jag var. Han var å andra sidan vuxen när han flyttade, och vi hade gjort mycket tillsammans.
 
Hangvar hade vuxit upp här och gått med mamma Muska. De båda hade varit på utställning (som båda vann, och där Hangvar blev bästa föl och Muska BIR och reserv BIS av alla kallbloden). Annars var det väl bara vanlig grundhantering och mys.
Så nu jobbar vi med att verkligen lära känna varandra. Jag vill att hästarna ska ha positiva förväntningar på mig, alltid hoppas på något kul när de ser mig.
 
Det blir ganska självklart när de växer upp här. Det blir skillnad när de köps hit. Jag tänkte på det med Hassle.
 
Hassle såldes när han var tre år, i slutet av sommaren. Ingen tvekan att han kände igen sig när han kom tillbaka. Men han hade inga förväntningar på oss.
Det tog ett tag att skapa. Men nu har han det. Kommer förväntansfull alltid. Vill vara med och göra något. Eller bara klias lite.
 
Hangvar ville inte ens bli kliad de första dagarna. Han var snäll, men rätt stressad och åt för lite. Sprang mer och det blev en stig längs staketet rätt fort.
 
Vi flyttade om hästarna lite. Stona fick en bit åker, så att han kunde se dem bättre. Det tyckte de var gott! Hangvar gillade också upplägget och började beta bra. Travade runt mindre och mindre och åt mer. Bra!
 
Vi red honom de tre första dagarna. Två dagar på banan, med ganska tufft galoppjobb. Plus lite söka sig framåt nedåt och strecha ut. Sedan skritta ut den tredje. Och så ledig en dag. Igår blev det både dressyr och lite bommar samt låg hoppning. 
Han ska bygga muskler, och han ska få gå upp lite lagom i hull. Och så ska han bli vän med oss på riktigt. Inte bara snäll och lydig, utan glad och längta efter samarbetet. Vi jobbar på det, och tycker att vi redan kommit en bit. När han sa "Åh, klia mer just där!" så visste vi att han börjat landa.
 
 
 
 
1 kommentar