Du är en drömkund
När man ska sälja en häst utanför Sverige behövs ett så kallat Traces-intyg. Ett hälsocertifikat som intygar att hästen är lämplig att transportera och med en summering av en del uppgifter om resan.
Det måste utfärdas av en officiell veterinär. Förr var alla distriktsveterinärer det, och sedan öppnade man för att även andra veterinärer kunde utbilda sig och få behörigheten. Tyvärr verkar Distriktsveterinärerna har sänkt sin ambitionsnivå samtidigt.
Flera veckor innan Hassle skulle åka ringde jag min närmaste station - den i Huskvarna - för att boka tid för intyget. De svarade att de inte hade någon med kompetensen, men det skulle nog gå bra ändå.
Konstigt tänkte jag, och undrade hur det skulle lösas. Och det gjorde det inte. Några dagar senare fick jag ett samtal, som hänvisade mig till Distriktsveterinärerna i Väderstad.
Så jag började om, och lyckades boka dem istället. Fast just den dag då jag behövde få intyget (en fredag eftersom han åkte på söndagen sedan), så fanns ingen där som kunde. Men fyll i foprmuläret, så ska vi nog lösa det.
Jag jagade adresser och olika nummer, och till slut hade jag alla uppgifter till formuläret. Jag blev uppringd av en person som dubbelkollade en del uppgifter om restider, så att de visste när de måste komma. Jag fick veta att jag var en "drömkund", som hade fyllt i hela formuläret rätt. Tydligen inte så vanligt (jag kan förstå det - det var många siffror som skulle med chipnummer, transportörsnummer, anläggningsnummer både här och där och en del till).
Så till slut fick jag då faktiskt nytta av mitt anläggningsnummer. Utan det hade det inte funkat.
Och veterinären både ringde och kom som utlovat. Fast inte från Väderstad. De hade inte löst det, utan skickat vidare till Borensberg, som skickat vidare till Söderköping. Och från Söderköping kom en pigg och trevlig veterinär.
Så det verkar inte vara ett drömuppdrag med officiella intyg, men den här gången gick det bra och jag fick hjälp. Puh!
