Lätt eller svårt?

Jag har inte varit ute och åkt med någon häst i lastbilen, inte än. Men vi tränar lastning. Den första tiden var det mycket på jobbet, och jag var knappt hemma. Så det blev inte mycket med sådan träning. När det väl fanns en stund passade jag på att rida.
 
Men den senaste veckan har vi tränat några gånger. Mest har Aska fått träna. Hon är lite fundersam, kanske lite misstänksam. Hon blev ju skeptisk mot transporten, utan att jag egentligen vet varför. Hon var väldigt duktig som unghäst, men sedan var det något som fick henne att inte tycka att det var kul. Jag har nog inte hela svaret på vad det var eller varför.
 
Men jag vet ju att Muska aldrig gillade att åka. De tycker inte om att bli instängda eller trängda, varken Aska eller tidigare Muska. Det kan nog spela roll. Och så något som fick henne att tappa en del av tilliten här.
 
Så jag bestämde mig för att det får ta tid. Så länge åker vi med transporten till träningar. Det går hyfsat, men kan ta en liten stund ibland. Speciellt borta. Hemma går det väl oftast direkt, men borta är värre. Särskilt om det är störningar som i tisdags när vi hade tränat. Det pågick hopplektion på ridbanan ute, och det kom och åkte bilar, elsparkcyklar, mopeder och diverse. Jag fick träna på tålamod innan Aska slappnade av och klev in.
 
Med lastbilen tar vi det stegvis. Hon har fått kliva på lämmen och successivt kommit längre och längre in. Det går inte så fort, men det går bättre och bättre. Igår kom faktiskt hela hästen in i bilen. Vi hade kunnat stänga, men gjorde det inte. Hon fick förstås massor av klapp och godis. En bit äpple är betalningen för ett steg, och ju mer hon slappnar av ju mer sådana affärer vill hon göra med mig.
 
Jag märker att om jag slappnar av, är noga med att berömma och inte pressar, så går det framåt. Lätt att tänka. Inte lika lätt att hålla tålamodet. Igår stod Peppe framför bommen och matade medan jag stod bredvid och visade vägen. Innan har jag tränart själv, och på båda sätten har det gått sakta bättre och bättre.
 
Jag testade med Brimi också en kväll i förra veckan. En godis per steg och så vips var hon inne och instängd på mindre än tio godisbitar. Jag stängde bommen och Brimi dök i äpplehinken där inne. Som jag hade hoppats att Aska skulle göra. För Brimi var det enkelt. Det är alltså Brimi på första bilden.
 
Så hon fick beröm och släpptes ut igen. Jag lät henne beta i hagen utanför, precis som Aska gjort när jag lastade Brimi (se och lär, Aska!). Vad som är lätt för en kan vara svårare för en annan. Men det ska nog gå det också.
 
 
  
1 kommentar