Vi vill!
När vi kommer ut i hagen kommer hästarna susande förhoppningsfulla. Och de som tränat mest semast är allra mest på och vill igen. Det känns ju bra.
Just nu är det Brusali och Kabusa. De kommer susande först av alla. Snabba är de alltid, och nu lägger de på ett extra kol och kommer oftast först i ledet.
Aska brukar inte vara långt efter, och förväntar sig åtminstone en hälsning och en klapp. Ibland blir det hennes tur efter, och vänta är inte hennes grej, men det är ändå OK. Ofta får hon med sig de båda andra fölen.
Brusali kryper snabbt in i grimman och så tar vi in henne och Kabusa. Hon är också kvick genom grinden när jag motar resten av flocken.
Vi borstar mor och dotter, och tränar på att lyfta hovar på Kabusa. Hon är cool och lättlärd. Smart och kollar läget, men också snäll.
Brusali kan rutinerna kring ridning och det är fint at se hur stolt och nöjd hon är med det. Medan Ella tränar med henne har Kabusa och jag vår egen träning.
Jag leder henne en bit, sedan står vi stilla en stund och så kan vi gå och nosa lite på bommar, tunnor eller andra WE-hinder om de är framme. Kabusa är mycket mer nyfiken än rädd, och vi har en rätt mysig stund.
Vi slutar rätt snart. Båda har varit duktiga och vi är nöjda. Viktigast just nu är att det är roligt och att de fortsätter längta till att få vara med och träna igen. Då går utvecklingen snabbt med korta pass.
