Äntligen, sa Hangvar!

Hangvar har ju massor av meriter i sportkörning. Vi har dock inte kommit igång med körning av honom, förutom skogskörning. Där är han riktigt duktig nu, och det märks att han tycker det är roligt.
 
Men så bestämde jag mig för att köpa min svägerskas rockard från Tidaholm, och när vi var på Norge-semester tog vi med den hem. Nästan tillbaka till där den tillverkats mellanlandade den hos Ingemar innan han tog med den hit i helgen.
 
Vi skruvade ihop den i lördags, men i skymning och snöyra valde vi vänta med att prova till i söndags. Då lade vi på bröstselen, som jag köpte begagnad för ett år sedan och inte använt. Passade in så gott vi kunde, och så spände vi för.
 
Vi lossade direkt och justerade lite till, och sedan dög det för en provtur.
 
Hangvar hade stått som ett ljus medan vi krånglade med alla saker, och sedan var det ingen tvekan om att han sa "Äntligen!".
 
Med lätta steg skrittade han iväg, och vi lät Ingemar också hoppa upp när vi såg att allt verkade funka.
 
Ella körde båpde på åkern och på ridbanan, och fjädring och stora hjul gjorde rockarden behaglig.
 
Hangvar var lycklig och bjöd på massor av energi. Han tyckte nog att WE-hinderna på banan kunde tolkas som maratonhinder och fattade galopp i en sväng. Det här var kul! Sedan travade han med stora steg och var så nöjd.
 
Vi kortade skaklarna lite till efter körningen, och det finns lite mer att putsa på innan alla remmar är perfekt anpassade, men det funkade och jag tror alla är sugna på mera, och det var målet denna gång. Nästa mål kanske blir att komma iväg på träning i körning på lämplig plats. 
 
 
 
 
0 kommentarer