Ingen vill väl vara ett troll

Ingen vill väl vara ett troll. Sitta bakom skärmen och skriva elakheter eller sprida konspirationsteorier och osanningar. Göra andra ledsna.

Jag tror att en del av trollen inte ens uppfattar sig som troll. Inte alls. Rätt ska vara rätt. Man ska påtala när något är fel eller dåligt. Vare sig det handlar om politiker eller föreningsfunktionärer. Man tar ju ansvar, liksom.

Men de glömmer människan på andra sidan. Kanske har den gjort fel. Det måste man väl få göra någon gång, utan att utmålas som ond och omöjlig. Eller kanske har den gjort rätt på ett annat sätt. I varje fall tror jag hen har gjort sitt bästa och med en god avsikt, nästan alltid. Varför skulle man annars lägga en massa obetald tid på föreningsarbete, eller för den delen på kommunalpolitik?

Så står de på, hetsar varandra. Skapar sina sanningar. Tror på varje skriven rad i tråden. Utom kanske svaren.

Fast svaren dröjer. Kommer kanske inte alls. Då måste det ju verkligen vara något fel! Jobba i en förening och inte svara på trådens inlägg på flera dagar. Att det finns heltidsjobb, familj och hästar att sköta och att halva helgen lades på föreningsuppdraget ser ju inte de. Och att inspiration och ork att svara på tusen varför och långa spekulationer inte finns. Kanske inte ens skulle hjälpa.

Jag tycker synd om trollen. Jag menar hur dåligt mår de om de känner behov av att ta i med så hårda ord och döma så skoningslöst? Och hur lite har de som ger mening och glädje i livet? Vad vet jag om deras bördor? Och vad vet de om mina? Om det som är tyngst och svårast kanske inget alls står på sociala medier. Så varför ge uttryck för så stor avundsjuka och missunnsamhet? Det är inte säkert att någons annans skor ger en lättare livsvandring. Men det är säkert att vi kan behöva hjälpa varandra genom livets svårigheter.

Jag vill inte låta dem ge mig en svart syn på människorna. Jag vill tro på den goda viljan. Och jag vet att det är samarbete och uppmuntran som skapar storverk. Inte hat och fördömanden. Både ihop med människor och hästar funkar den positiva förstärkningen bäst.

Självklart kan man behöva stå upp för saker, vara modig. Mod kan vara att vara storsint och generös, visa förståelse. Behandla varandra väl och hjälpas åt. Våga säga att det räcker, att se och lyfta den som är utsatt. Då finns det inga troll kvar. Och ingen vill väl vara ett troll.

Jag har ibland tänkt att lämna Facebook. Men det finns ju också bra saker där. Och troll kan förresten finnas på andra platser också. Som på tävlingar. Det finns de som stökar runt och skäller på funktionärer som sliter oavlönat, som ställer krav, men glömmer säga tack. Glömmer att det inte är självklart att andra ordnar en tävling så att jag kan vara med.

Ibland gör jag också fel. Men jag brukar försöka komma ihåg att tacka de som gjorde jobbet innan jag åker från en tävling. Även om jag inte är nöjd med resultatet. Det är ju inte deras fel. Det är ju inte ens domarens fel när det inte gick som man hoppats på utställning. Fast det är lätt att tänka fel, och igen sprida hatet på sociala medier. En del hakar på och förstärker, bekräftar den som är arg.

Jag vet också att många står tysta. Håller inte med, men säger inte emot. Det är lätt att förstå. Man vill ju inte bråka. Det är i grunden jättebra. Och ibland faktiskt bäst, inte ge trollen mera bränsle.

Var rädda om varandra. Snällhet kostar så lite. Den som ger det brukar också må bättre. Hat och hårda ord gör ont även i avsändaren. Jag tycker synd om dem.

Men jag blir också ledsen och tar åt mig. Fast andra säger att jag inte ska. Att man inte ska ta åt sig, vara mera hårdhudad. Fast jag vill vara människa, vill känna. Kanske vill de inte ens såra, och kanske kan de också få julefrid om ett tag och fokusera på det som är bra. Det vore skönt.

Det är en bit kvar till nyår och nyårslöftena.  Men kanske ska vi redan nu sluta mata trollen och göra sådant som känns mycket bättre ända ner i magen. Ingen vill ju vara ett troll, tror jag.

 
 
3 kommentarer