Någon eller någon annan?

Kan inte någon ordna det? Varför har inte någon tänkt på det? Det kan väl någon annan göra. 
 
Dessa Någon och Någon annan känner du nog igen. Från alla möjliga vardagliga situationer. Och inte minst från föreningslivet. Frågan är om någon har träffat Någon?
 
 
Jag tänker att det är bättre att prata om Något. Alltså; ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Vad något är kan ju vara väldigt olika. Ofta får man till och med chansen att välja. Alla goda krafter behövs och brukar vara välkomna. Dessutom brukar det vara kul när man väl kommer igång och provar. 
 
Och det är klart att det är bra med förslag och konstruktiv kritik också. Men i många fall finns det nog fler idéer och önskemål än det finns tid och resurser att förverkliga. Just för att alla verkar vänta på Någon. 
 
Och ibland kan alltför många åsikter om vad som kan och bör göras få kraften och inspirationen att minska hos den som redan gör mer än de flesta. Förväntningar är bra. Krav och klagomål kan bli destruktivt. Ibland är gränsen inte självklar. 
 
Självklart gör alla fel ibland. Men det verkar sällan vara Någon som gör fel. Då är det lätt att peka med hela handen, klaga på den som kanske gjort fel. Den som ändå gjorde Något... Var finns då Någon som hjälper till och fixar och reder ut?
 
Jag tror ibland att några tror att vi som jobbar ideellt har betalt eller är anställda av föreningen. Jo, vi har ju tagit på oss ett uppdrag. Men inte ett betalt uppdrag. På lediga stunder, efter jobb, hästar och familjeliv pusslar vi in föreningsarbetet. Det blir rätt många timmar ibland. Jag tror inte Någon som inte provat själv anar eller förstår. 
 
För mitt uppdrag som ordförande i Svenska fjordhästföreningen har jag per år 999 kr i kostnadsersättning. Det ska täcka att jag själv håller med telefon, dator och lite diverse småkörningar till post och liknande. För resor till styrelsemöten får jag betalt enligt statlig milersättning. Och jag får lunch. Det är väl allt ungefär. Förmodligen går jag back, om man räknar kronor och ören.
 
Men jag får ju en massa annat. Nya vänner, inspiration, kunskap och erfarenhet. När det blir för motigt tänker jag att jag ska göra något annat. Lämna över till Någon annan. Men för det mesta tänker jag att det räcker långt med någon mer som är med och ger av engagemang, tid och energi. Och någon som säger att det man gör uppskattas. Någon kanske är du?
 
0 kommentarer