Frinnaryds andelsmejeri

Jag bor bara några kilometer från Frinnaryd i Aneby kommun. Jag är inflyttad till bygden, och kan inte så mycket om den lokala historian, men ibland råkar man av tillfälligheter få veta lite mer.
Jag fick låna en bok som heter "Bonde-Nöden".  Den är skriven av Ludvig Nordström, och gavs ut 1933, alltså före andra världskriget. Denne Ludvig reste Sveriges landsbygd runt år 1930 och skildrade sina möten med bönder i olika delar av landet. Den är full av tyckanden, och en stor del av texten är skriven som citat av de olika personer som han träffat under resan.
 
Jag orkade inte läsa allt, även om den på sätt och vis är oerhört fascinerande. Men det blev rätt mycket samma samma. På sina ställen fanns det guldkorn, och fler vore värda att återge, men jag nöjer mig med att citera en del som handlar om just den bygd där jag nu bor, på småländska höglandet.
"-Jo, sade han, jag har också brutit sten. Det har väl alla i Småland. Jag för min del har väl tagit från 1913, då jag kom hit, sammanlagt en 10.000 lass ur min jord. Men nu så har jag också 10 kor, 15 svin, som jag säljer, då de äro fullgödda.
- Och mjölken?
-Den går till Frinnaryds andelsmejeri till smör, som sedan går med bil en gång i veckan till Göteborg. Den går kl. 8 på kvällen och är kl. 7 på morgonen i Göteborg. Kör på natten, för att det är kallaste tiden på dygnet, så håller sig smöret friskt.
Här var jag alltså ur Stockholms och Mjölkcentralens uppsamlingsområde. Här började nu, mitt uppe i smålandsskogarna, jordbruksekonomiskt sett, Syd-Sverige. Detta var dess Norrland och Lappland. Och häruppe hade dessa ekonomiska förhållanden en alldeles specifik karaktär, som så småningom började teckna sig för blicken. Gången här var i stort sett en utveckling, sade min ciceron, dels från små till allt större brukningsdelar, och dels från personligt beroende till personligt oberoende, börjande med soldat- eller dagsverkstorp, vilka övergingo till arrendebruk, varefter de avstyckades från huvudgården för att sedan genom styvt arbete uppnå en växande utvidgning av åkerarealen.
Under sådana förhållanden var det ju klart, att dessa småländska jordbrukare måste uppvisa en helt annan mentalitet än t.ex. Östergötlands, vilka ägde gammal uppdriven jordbrukskultur, fina jordar och större bruksningsdelar med utvecklad spannmålsodling. Häruppe på småländska höglandet var man, som höres, ännu icke färdig med den rent primära kampen mot naturen för utvinnande av den åkerjord, som överhuvud kunde utvinnas. Detta medförde självklart en helt annan anspråkslöshet i fordringar. Man nöjde sig i stor utsträckning med att nätt och jämnt kunna leva, och hela jordbrukets glädje låg ännu i erövringen från och segern över en motspänstig natur."
 
Inte ens 100 år har gått, utan ganska precis 90 år sedan denna resa och dessa berättelser. En viktig påminnelse om hur det inte alls var självklart att ha mat på bordet varje dag. Att man slet för att få fram odlingsmark och kunna producera mat. Och det fanns ett mejeri i Frinnaryd. Jag vet att det funnits mejeri i Tranås också en gång.
Nu är gårdarna större, mejerierna också väldigt mycket större, och båda är också betydligt färre. Många människor tar maten på bordet för självklar, och många har glömt det slit som låg bakom att skapa åkrar för odling. En hel del av de åkrar som skapades då får nu växa igen.
 
Kanske har vi även idag en sorts bonde-nöd. Som jag ser det så ligger det allvarligaste hotet i att för många kommit så långt ifrån naturen och från de förutsättningar som behövs för att producera mat, att de tror att det är en icke-fråga. Att blicka tillbaka, bara några decennier, ger viktiga perspektiv. Och jag skulle gärna vilja veta lite mer om Frinnaryds andelsmejeri, för jag blev nyfiken.
 
 
1 kommentar