Ängsbräsma
Ängsbräsma - redan namnet ger en känsla. Poetiskt, tycker jag.
Och förknippat med så många minnen. Vi såg den ofta när vi gick genom betena för att se till djuren, min far och jag. Han lärde mig namnen. Den ljuslila blomman var fängslande vacker. Djuren lät den stå kvar, och den lär vara giftig.
I Norge har jag sett den nästan varje gång jag besökt hingstutställningen i Eid. Mot de vita, snötäckta topparna är den magisk. Hos oss har jag inte sett den.
Min reskamrat Ingrid stannade också till vid de vackra blommorna, som det fanns massor av längs vägen till fjordhästcentret.
Jag förstod att hon kände lite som jag, och kände deras namn. En själsfrände att dela upplevelser och minnen med. Fint.
