Den bortre parentesen

Ibland tänker jag att läget just nu är som när jag glömmer skriva ut den bortre parentesen. Eller något sådant (alltså såhär, men att jag glömde sätta ut det andra tecknet här).
 
Det rullar bara på och på, och undantaget och det tillfälliga bara fortsätter. Ingen vet riktigt när det tar slut. Eller hur det blir. Eller om det ens skulle vara något parentestecken i början. Det kanske inte är ett undantag, bara början på något annorlunda.
 
Ja, det kanske det är på sätt och vis. Men jag tror nog att vi kommer återgå till en hel del av det som är satt på paus just nu. Och kanske uppskatta det mer. Men välja bort en del annat som vi upptäckt att det går bra att klara sig utan. För det går ju rätt bra ändå, för alla som får vara friska och har jobbet kvar.
 
Att ha hästar gör att livet ändå är ganska som vanligt. Jag har mer tid för dem när jag inte flänger omkring och dömer och håller kurser på helgerna. Det är rätt härligt. Fast det är klart, redan nu kan man konstatera att det jag skrev som mål för året inte kommer bli alls så: https://stuterikry.blogg.se/2020/january/mot-nya-mal.html
 
Styrelsemötena har blivit helt och hållet digitala. Vi hade börjat träna på det redan innan coronan, för att spara tid och pengar, och vi har blivit rätt bra på att hantera tekniken. Vi hoppas att det är med oss när det är dags för digital stämma snart. När styrelsen tog beslut om denna form fick vi en del kritik, och det är mycket som ska klaffa, men så som läget har utvecklats finns inget annat än att göra det så gott det går på detta vis. Och det verkar som de flesta förstått att detta är ett år att planera och planera om.
 
Det känns ledsamt att riksutställningen ställts in, liksom massor med andra utställningar. Det är rätt beslut, men tråkigt ändå. Sommarpremieringarna kommer bli väldigt begränsade, om de blir av - och det hoppas jag - och jag kommer verkligen att sakna både att åka och titta och att visa häst där.
 
Vi hade tänkt åka med Brimi på sommarpremiering och sedan åka på kallblodsuställningen på sommarmötet med några hästar. Men utställningen är inställd, och på sommarpremieringar får inte ettåringar visas i år. Så det blir inget av det. Vi tränar ändå. För vi tror att vi kommer till den bortre parentesen och får åka ut ett annat år.
 
Inga tävlingar är det heller. Unni tar det med jämnmod och tränar på. Jag hade väl inte varit tävlingsklar ändå med Aska, så för mig är det inte så dramatiskt. Men nog känns det konstigt att det inte blir något fjord-SM i år. Undrar hur många jag har varit på... Många är det.
 
Men antagligen fler riksutställningar. Fast de har varit inställda tidigare. 2000 blev det inget. Då var det kvarkan som satte stopp. Och vi kunde inte åka med varken Muska eller Furubäcks Ila, som båda var tre år och hade fått diplom. Hur ofta har man två diplomston? Och så blev det inget alls.
 
Men, som sagt, det kunde vara värre. Jag tänker att detta ger tid till eftertanke och tid att fundera på vad som är viktigt och roligt, på riktigt. Och så är det ett tillfälle att lära nytt och prova annorlunda sätt. Jag har fått in några filmer för digital bedömning, och är hittills superimponerad av hur väl genomfört det är. Det går bättre att se vad man behöver än jag hade vågat tro.
 
Så vissa saker kanske man kan ta med sig även förbi den bortre parentesen. Sådana filmer kan vara guldgruvor vid exteriörkurser, tänker jag. Det går ju att ha kurs digitalt, och kanske planerar jag för det framöver. Men jag ser också mycket fram emot när vi kan träffas och umgås på samma plats igen! Bilderna är från andra "vanliga" år, och de på mig och Aska har Åsa Petersson tagit. De andra är från SM och NM 2015, och visar Finja Kry och Haldol Kry (man har nästan... bara nästan... glömt hur fruktansvärt kallt och regnigt det var då!).
 
 
3 kommentarer