Julstädat med oväntad upplösning
När jag kom till Dvärstorp i torsdags hade Ingemar städat. Inte ett gruskorn fanns på golvet, trots en utmanande årstid med tre livliga hundar i huset. Jag vet ju hur det blir med bara en...
Jag förstod att det hade sett annorlunda ut bara ett par timmar tidigare. Men han hade satt fart och det hade gett resultat.
Han berättade att han inte bara fixat golven, utan också hade upptäckt en garderob som behövde röjas ur. Han trodde verkligen att han hade gjort det för länge sedan. Det var ju pinsamt att det fanns kvar gamla kläder och diverse annat fortfarande. Det hade ju ändå gått över 3,5 år sedan hans fru gick bort.
Inte för att någon av oss har några problem med att vi har en historia - det finns inget att dölja. Men för att det är skönt att rensa det som aldrig blir använt mera. Sälja, skänka eller slänga - allt funkar. Vi har båda gjort den städningen.
Här fick jag veta att allt åkt rakt ner i en säck och ut i soptunnan. Fort hade det gått och skönt var det.
Någon timme senare var det dags för tandborstning och sängdags. När jag kom in i sovrummet påmindes jag om garderoberna där. Jag kunde inte minnas att jag sett så mycket i dem. Det var ju därför jag hade hängt in några av mina kläder i en av dem. Smidigt att ha extra jeans och tröja samt baddräkt och klänning vid behov.
Jag kikade in, för tanken slog mig.... och visst var det så. Tomt! Alla mina kläder var borta. Ja, eller nästan. En regnrock låg kvar längst ner. Den kunde kanske varit mest värd att slänga av alltihop.
Jag gick tillbaka till Ingemar, som stod med tandborsten i full aktion. Han blev helt bestört när jag berättade, och försvann ut till soptunnan.
Pinsamt! Det är ju hemskt! ropade han. Men jag bara skrattade. Jag kände mig inte det minst utslängd. Snart skrattade vi tillsammans.
Den här julstädningen kommer vi skratta åt länge. Dagen efter hängde jag in kläderna igen. Jag tror de kommer få vara kvar nu. Och vi har en julstädning att minnas.
