Det hjälper att träna

Ja, det är väl ingen som tänker något annat än att träning gör nytta. Om man gör rätt och tränar på rätt saker. Ibland kan det vara svårt att se vad rätt saker är och att inse hur små delmålen kan behöva vara. 
Ibland får man ta ett steg tillbaka och träna det man borde kunna. Eller vadå borde.... Mercedes har varit lite bökig att lasta de senaste gångerna. Det har tagit några minuter då hon backat eller bara stannat. Men tar det några minuter så kan det ta en timme eller två, tänker jag. 
 
Så när vi lasttränade fölen fick hon också träna. Och Unni fick träna på hur man jobbar när hästen inte springer in lika självklart som Denver. Jag uppfattade också att hon var ganska stressad när hon skulle backa ut. Hon gör det helt ok, men det syntes att det inte var helt avspänt. Så vi öppnade fronturlastning och vi parkerade också så att lämmen in hade minsta möjliga lutning. Två saker som underlättade. 
 
Vi tränade och vi belönade alla framsteg. Hon älskar som tur är morötter. Det gick bättre och bättre. Hon fick backa ur också, men oftast gick vi ut framåt. Ett steg i taget. Vid flera tillfällen gjorde vi om övningen. 
 
Så var det dags att åka på träning i tisdags. Ridbanan var frostig och isig så det var bara att inse att det varit rätt beslut att boka träningen i ridhus nu. Fram till nu har vi haft förmånen att vår dressyrtränare Inger kommit hem till oss och så har först jag ridit och sedan Unni. Eftersom Unni inte hinner hem innan det är dags att åka så betyder det att jag ska lasta och åka själv. 
 
 
Då tycker jag att det räcker med en häst. Så min och Askas träning får vi klara själva ett litet tag. Vi kommer igen. Och nu var det intressant att se om det skulle gå fint att lasta och åka själv. 
 
Det gick galant. Hon gick in direkt. Och även på träningen gick allt riktigt bra. Fin form, bra skänkelvikningar och galoppvolter. Halter finns det en del mer att förbättra på, men det ska nog gå det med. Och när vi var klara så lastade Unni henne lätt som en plätt i mörkret. Härligt kvitto på väl investerad tid!
Igår var det dags att åka igen. Då lastade Unni, lika lätt som senast. Och vi fick en superbra hoppträning. Det går verkligen framåt nu. Mercedes både taxerar och bjuder, och Unni njuter och rider bättre och bättre. När vi skulle hem var det mörkt och mycket aktivitet runt omkring. Efter några försök ledsande jag och tog över.  Då gick hon in direkt. Kanske för att jag inte gav något val, kanske för att hon också tyckte det var dags. Helt klart går det framåt. Och helt klart fortsätter vi träna både lastning och annat. 
 
1 kommentar