Fräsigt?
"Hon är visst alltid på jobbet" konstaterade Inger om Aska när vi äntligen fick till ett träningspass igen för en vecka sedan.
Jag hade konstaterat att vi tränat för lite, och att både Aska och jag var för tjocka och i dålig form.
Men det tänkte inte Aska bry sig om. Hon var lika glad och villig som alltid. Bjöd fram och gick dessutom riktigt bra. Öppna, skänkelvikning, tempoväxlingar och övergångar.
Det började helt OK och gick bara bättre. När hon bjöd på en hel serie frustningar visste jag att vi var på g, och ännu bättre gick det sedan.
Jag påmindes om hur Ingemar hade hört Hangvar frusta när Ella och han körde. "Varför fräser han?" hade Ingemar undrat. Ella skrattade gott åt minnet och kunde konstatera att det ju inte är självklart vad sådana ljud betyder.
Både Aska och Hangvar frustar gärna, och båda älskar att få stretcha ut överlinjen en stund mellan varven.
Härligt är det både att sitta på ryggen och bakom svansen när hästen är nöjd, lugn och energisk.
