Perfekt eller bästa ever
Att kunna stänga jobbdatorn och gå ner i stallet för att förbereda ett dressyrpass, och sedan gå in i bubblan tillsammans med Aska och Inger - ja, det är verkligen den bästa mindfullnes jag kan få.
Jag får fokus på här och nu, jag släpper alla tankar på vad som väntar och som måste göras. Och får man då den där superhärliga känslan som jag fick igår, då hästen är med mjuk, avspänd, stadig och följsam - ja, då blir det inte mycket bättre.
Bästa passet någonsin, sammanfattade Inger, och berömde oss för stadig form och riktigt bra arbete i trav. Skänkelvikning, öppna, åttvolter och serpentiner - det bara flöt på. Bra uppridningar och fina halter gick också på slutet.
Varma, nöjda och med ett leende hos mig, och med Aska förnöjt frustande när hon fick strecha ut lite på slutet.
Efter oss var det Ellas och Hangvars tur. Jag hade tänkt ta bilder, men det var för mörkt i det novembergråa, trots bra lampor, så de blev suddiga och fula.
Synd det, för de fick massor av beröm och under en del av passet var det typ perfekt. Härligt!
Riktigt perfekta är väl inte Aska och jag. Men det gör inget. Bästa ever räcker långt och någon gång överträffar vi det också. Hon utvecklas fint nu, och jag bara njuter.
