Inget skämt alls

Jag hade tänkt ut ett aprilskämt. Inte så lätt att lyckas med, eftersom folk är misstänksamma en dag som denna. Men jag tänkte att det kunde vara kul att skoja om att det var nya regler om att man måste ha vita lindor på alla prisutdelningar, även på premiering och utställning.
 
Men skrattet fastnade i halsen. Det var för troligt för att bli roligt, insåg jag. Det gick inte att få det till ett skämt när vi är så nästan där.
 
Ja, det är väl ingen regel att man måste ha. Men snart har alla det på minsta dressyrtävling. Både på framridning och på prisutdelning ser man en massa skydd och lindor. Fast inte på tävlingsbanan, för där får man inte. Inte än. Och inte jag, men jag är ju sällan på dressyrtävling och ännu mer sällan på prisutdelningen (typ aldrig ännu så länge).
 
Jag blev ändå förvånad när hälften av ridponnyhingstarna kom med lindor och även boots till kritiken på avelsvärderingen för en vecka sedan. Snygga, rörliga hingstar, men jag som inte sett dem under bedömningen undrade ändå vad som fanns under lindorna. De hade säkert satt dit dem för att göra sin häst extra snygg. Att en annan vinnare gömdes under ett täcke är vi ju mer vana vid, och han kom i alla fall in utan sådant.

Jag tänker tvärtom: att vid visning ska hästen vara avklädd så att man kan se hovar och benställningar. Att man även som publik vill kunna se hur inskeningarna ser ut, både från sidan och framifrån. Och att en avelshingst ska vara så korrekt att den inte stryker sig eller trampar sig. I varje fall inte när den travar runt i ett välpreparerat ridhus…

Den treåriga snygga hingsten var klart besvärad av sina lindor på bakbenen, stod och sparkade lite irriterat. Och när det kom till gehäng så var han inte sugen det minsta. När han dansade runt medan de försökte klä på honom detta påmindes jag om alla tillbud jag sett vid framridningar där folk ska plocka av skydd. Bara tur att inget allvarligt hänt ibland.

Skaderisken för människor är uppenbar. Frågan är de som använder diverse skydd och lindor har klart för sig effekter och risker. Det diskuteras mer och mer att det finns risk för att senorna blir för varma om man klär in benen i skydd. En överhettning som ökar risken för senskador. Som väl var det man ville slippa....

När jag började med hästar användes skydd för hästar med inkorrekta ben – de som strök sig. Och ibland vid hoppning. Numera verkar alla hästar ha en hel garderob från topp till tå. Men jag tror att många ägare vet lika lite om funktionen som de vet om många nosgrimmor. Ibland gör faktiskt skydden mer skada än nytta. Skav är det uppenbara, och förstås en linda som fladdrar loss och stökar till det.

Jag tycker mest att det är sorgligt, och faktiskt inget roligt skämt alls. Så kanske mest en allvarlig fundering så här på första april. Igen behöver vi fundera på tanken om vi ska tänka mest på att förebygga mot skador (och om vi i så fall vet hur) eller om vi ska lägga vårt fokus på att främja en god hälsa och välbefinnande, genom att lära oss så mycket vi kan om hästen som häst.

Och vi kanske ska fundera på vad som är snyggt - fast det får ju var och en avgöra. Jag minns att Ella inte ville sämre än alla andra när hon red in på prisutdelningen på fjord-SM för några år sedan. Nästan alla hade vita lindor, och ingen hade några ojämna vita tecken att dölja, för de hade inga vita tecken. Heder åt Kristina med Alvedon Kry, som stod emot grupptrycket (tillsammans med en till) och lät bli. Visst, att ha lindor på en prisutdelning skadar oftast inte alls, men varför? Ella fick ta fram sina fint nerpackade lindor - symbolen för succé. Hon var stolt, och Haldol brydde sig inte.

Jag avslutar med en annan bild på Haldol, lite skitig men lycklig och i full fart vid ett betessläpp för några år sedan. Helt utan skydd - och det klarade han galant. Han hade inte lindor mer än vid några prisutdelningar och så ibland skydd på frambenen vid hoppning. Nödvändigt eller ej, jag vet inte. Men kanske något att fundera på, och hoppas på mer fakta kring detta.

 
3 kommentarer