Fars dag


Idag är det fars dag.
Min far är död sedan några år. Han blev nästan 90 och fick ett långt liv. För mig betydde han mycket. Jag kan sakna honom ofta, och ännu mer vara tacksam över allt han lärde och inspirerade till.
 
Idag är det också ett år sedan Peppe dog. En tuff kamp mot obotlig cancer nådde sitt slut. I början var det allra mest skönt att det var över. https://stuterikry.blogg.se/2022/november/540910-221112.html
 
Sedan följde en tid med oändligt många praktiska saker att lösa. Nästan oöverstigligt jobbigt ibland, det också. Men även en del i bearbetningen att gå igenom saker och slänga, skänka, sälja.
 
Parallellt byggde jag hus och flyttade i juni. Skönt att ha kommit så långt. Välbehövligt med semester efter allt som varit.
 
Trots många tankar och reflektioner innan, både före och efter Peppes död, så kom tankarna verkligen i kapp mig i somras.
 
Man pratar om sorgeår, och ungefär så är det nog för många. Det tar tid att ta sig genom alla faser.
 
Jag slungades ner i det svarta hålet när jag tänkte att jag började nå målet och huset var klart. Kanske hade jag inte haft tid att känna efter helt och hållet innan. Känna saknaden och ensamheten i full kraft. Det blev tyst. Och det fanns tid för tankar.
 
Det är ingen mening att försöka fly från sådant. Det finns ingen flyktväg, bara en väg igenom. Vara modig och se sanningen i vitögat.
 
Där såg jag också att kvar i mörket ville jag inte vara. Jag ville leva och göra det så bra jag kunde.
 
Och efter semestern kände jag att jag var redo. "Idag är första dagen av resten av ditt liv" hade djupnat ännu lite. Jag visste att jag ville ta vara på varje dag.
 
Sorgen och svärtan i minnena ger kontraster, och de får mig att uppskatta ljuset och glädjen ännu mer. Att jag nu har träffat Ingemar och verkligen känner lycka, är något jag är oerhört tacksam för. 
 
De som har lämnat oss har också lämnat minnen och bra tankar för oss som lever att ta med oss vidare i livet. Jag vet att de önskar oss som är kvar att våra liv ska bli bra. 
 
Jag kommer inte fira fars dag på något särskilt sätt i år. Men jag är glad för den trygghet och styrka jag fick av min far, och jag kan ännu minnas hur det var att gå med min barnhand i hans stora starka bondehand - större, varmare och snällare än nästan någon jag sett. Det ska jag tänka på idag, och vad det har betytt för mig. 
 
0 kommentarer