Veckor eller månader
Det har gått drygt två år sedan vi fick beskedet att Peppe hade obotlig och spridd cancer i bukspottkörteln.
Jag har fått frågor ibland om hur länge det var mellan de båda cencerbeskeden han fick, och har insett att jag inte mindes riktigt. Att prostatacancern blev bekräftad alldeles i början av januari - det mindes jag väl, inte minst för att brevet med kallelsen kom i mellandagarna. Sedan tänkte jag att det nog dröjde runt tre månader, kanske drygt till nästa tuffa besked.
Men nu kände jag att det nog var precis vid den här tiden. Det var något med ljuset och luften som kändes precis som då. Jag minns så väl hur vi satt efteråt i sjukhusets lunchrestaurang och solen föll in på oss. Äta var svårt, vi grät mest.
Bloggen har hjälpt flera som läst, har jag förstått. Nu hjälper den mig att minnas, som en dagbok. Allt står inte där, men tillräckligt för att väcka fler minnen.
Den 11 mars 2022 förstod vi att tiden var räknad och att vi pratade om veckor eller månader. År var det inte frågan om. Kanske ett halvår, om vi hade tur.
Det blev åtta månader, nästan precis, fram till den 12 november. Det värsta året i mitt liv på många vis. Men också ett år med oväntat många fina stunder och minnen.
Det låter väl hemskt att det ska behövas något så eländigt för att man ska bli bättre på att skilja på stort och smått, och att bättre ta vara på det som livet har att ge.
Att Peppe klarade att leva så bra han kunde så länge han orkade det, och framför allt att han så tydligt uttalade att han ville att vi skulle leva så bra vi kunde när han inte längre var med - det var starkt och stort.
Det är lätt att förstå om någon vill ducka för tuffa sanningar, och inte vill erkänna för sig själv eller andra hur det är. Var och en gör sitt val, av olika skäl. Men jag är glad att vi valde och orkade välja att erkänna hur det var, och att våga prata om hur det skulle bli. Det var tungt och ledsamt, men det gav också möjlighet att verkligen välja rätt saker och se till att göra det som kändes vikktigt medan tid fanns. Jag vill än en gång tacka alla som bidrog till att göra de sista månaderna så bra som det gick. Och så är jag förstås tacksam över att livet blivit så bra nu.
