Om bett och betsel


"Avel för exteriör är en risk för problem" 
sa veterinär Mads Pårup, när han och Anders Eriksson hade ett pass om hästens tänder och djurvälfärd på Svenska welshponny och cobföreningens domarutbildning förra helgen.
 
Han visade först bilder på Przewalskihästar som är så nära urhästen som möjligt idag. Med ganska stora och breda huvuden har de förutsättningar för att ha plats för sina tänder - en viktig faktor för att hästar ska kunna tugga i sig tillräckligt med grovfoder.
 
När vi avlar på smalare eller kortare huvuden uppkommer en stor risk att det blir för dålig plats för tandraden. Den är alltid ungefär lika lång, i förhållande till hästens storlek. Det betyder att när platsen kortas genom avel för mindre huvuden så ökar risken både för problem med betsel och för problem med munnen.
 
Han menade att minishetland relativt sett har mycket större tänder än shirehästar, och i vart fall i relation till hästens storlek. Även welshponnyer med hårttypade huvuden är en risk.
 
Så visst kan man avla för rastypiska huvuden, men det är viktigt att se upp för extremer och inte riskera hästens välfärd för att vi människor har idéer om hur saker ska vara. Sådant har vi nog av i hundavel av flera raser och vill inte se samma utveckling hos häst.
 
Tand- och munproblem leder ofta till kronisk smärta och i sin tur påverkar detta både välfärd och prestation. Att det slaktas en del hästar på Island menar Mads är positivt för rasen, då det leder till att de som inte fungerar selekteras bort effektivt.
 
Han nämnde att enligt hans erfarenhet har fjordhästar bättre tänder än nästan alla andra raser. Han menade att det antagligen hänger ihop med en naturlig och korrekt kroppsbyggnad utan extremer.
 
Efter teorin fick vi se tömkörning och utprovning av bett på ett par olika hästar. Anders Eriksson illustrerade väldigt fint sitt uttryck att man ska fråga hästen, och att vi måste bli bättre på att läsa den, Hästen ger oss facit till hur den har det och vad som fungerar bra. 
 
Ibland är bettlöst en bra lösning, men det passar inte alla hästar. Däremot har de flesta hästar väldigt lite plats i munnen, så tjocka bett och konstiga modeller fungerar sällan. Bettet ska helst ligga mitt i det tandlösa området, och på korta huvuden kan det vara svårt att hitta en plats där bettet ligger rätt och utan att trycka på tänderna. 
 
"Hästen är inte problemet - det är vi som ger hästen problem" sa Anders, och visade hur han läste en ponny som haft en del problem med bett. Han tömkörde henne först på det Novabett som hon hade med sig, och alla kunde se att hon inte var avspänd.
 
Bettlöst med Micklem gick mycket bättre och ponnyn slappnade av och började frusta. Lika fint, minst, gick det sedan på ett ganska tunt oledat bett, och man kunde verkligen se ett större lugn i hästens ögon.
 
Kanske var temat inte det vanligaste på en domarkonferens, men vi fick till oss viktiga budskap. Vi som dömer hästar har ett ansvar såväl att bevaka att exteriöra extremer inte premieras och att sprida kunskap om god hästvälfärd och vid behov föra hästarnas talan.
 
 
1 kommentar