Passa ihop

Det spelar nog ingen roll vilken ålder man har när kärleken slår till. Man blir bubbligt lycklig och glad. Hosta och kärlek går inte dölja, sägs det. 

Lika yr och varm i hela kroppen oavsett ålder. Härligt och fantastiskt!
 
Fast en sak skiljer lite mot när jag var ung, har jag tänkt på. Jag är mycket tryggare i mig själv. Försöker inte ändra på mig. Jag tänker att det blir bäst för båda att vara den man är och vill vara. 
Jag tror inte på att göra om någon annan, och jag tänker att det är svårt att göra annat än att putsa lite på sig själv. Men att veta vem man är och vad som är starka och svaga sidor är en bra början. 
 
Det kan låta kaxigt, men jag vill nog också bara ha en partner som vill ha mig som jag är, och som är värd de uppoffringar som tvåsamhet betyder. 
Jag var inte ens säker på att jag ville ha en ny man i mitt liv. Jag hade det ju bra och kunde det finnas någon som passade. 
 
Ingemar fick mig snabbt att släppa de tankarna. Hittills har han på alla sätt överträffat mina drömmar. Ofattbart men sant. Så
jag har inga behov att försöka ändra på honom. 
 
Och det finns fler som tycker att vi passar ihop. Samma dag som jag skrev om min nyfunna kärlek fick jag ett sms från en vän. Det visade sig att de också känner Ingemar, och att Birgitta och Pelle hade pratat om mig efter att Ingemar varit där i somras. 
De gjorde aldrig handling av sin tanke. Så tur att vi hittade varandra ändå. 

Vi ses på helgerna, om inte någon av oss är bokad på annat. Så kan det också vara med två personer med många järn i elden. Men det bidrar också till vår förståelse för varandra. 
Och ibland ges en extra ljusglimt mitt i veckan. Som i tisdags när vi båda var på möte i Stockholm. Han på Lantmännen, jag på Växa, så det passade fint att ses på centralen och ta tunnelbanan ihop. Vi reste tillsammans åter samma sträcka på eftermiddagen och sedan hem åt varsitt håll. 
Om man hittat sin själsfrände räcker det för att lysa upp en vanlig tisdag. Att ha sådan tur gör mig tacksam och glad. Mina kollegor fnissade och sa att det väl bara är lantisar som kan vara så glada för en tur med tunnelbanan. Det kan vi bjuda på. Vi är ju bondungar båda två, och även om bara han blev riktig bonde så är det nog också en del i att vi trivs så bra ihop. 
 
1 kommentar