När blir man särbo?
När man blir sambo är för det mesta rätt tydligt och uppenbart. Man flyttar ihop, och oftast till bara en gemensam bostad. Kanske efter en tid av växelvis boende hos varandra.
När blir man då särbo? Det är mindre tydligt, tycker jag. Fast Ingemar säger att det blev vi när vi tog varandras hand första gången vi träffades. Det är OK för mig. Sedan dess har vi träffats på helgerna, och ibland mer än så. Ibland hos mig, ibland hos honom.
En bit att åka är det, men inte oöverstigligt. Det finns också fördelar med sättet att leva ihop. Att ingen behöver ge upp sina intressen eller flytta.
Jag har inte funderat så mycket på det tidigare, men ser nu att särbo-livet har många fördelar, speciellt i vår ålder.
Och det är klart jag längtar, och det är klart att det känns jobbigt att ta farväl. Men det är ju också ett gott tecken. Det är också skönt att komma hem till sig igen. Njuta av att ha det bra här, och att göra vad man vill.
Med dagens teknik är det lätt och billigt att höras så ofta man vill. Kanske pratar vi med varandra lika mycket som en del som bor ihop.
Så jag räknar mig som särbo, och är glad för det. Att veta vem man längtar till är ju redan det mycket bättre än att känna sig ensam. Varje dag är jag glad att vi träffades, och allt härligt det har fört med sig.
