Peppe 540910-221112

 

Igår kväll var Peppes kamp över. 
Jag hade sett att det var nära. Han var blek och kall, och andades kort. Jag låg och höll om honom de sista minuterna. Hörde andningen bli hackig, och till slut tystna. Pulsen som kämpat ebbade ut.
 
Sedan var det bara tomt och tyst. Men han hade fått som han önskat. Han hade fått dö hemma och hade innan hört barnen prat under dagen. När jag förstod att det var nära lade jag mig bredvid och höll jag om honom och pratade stilla med honom tills allt var över. 
 
Jag lånar orden från Kent, eller rättare sagt J. Berg, för idag har jag inga egna. Sorg och lättnad att han slipper lida på en gång. Men så ofattbart. Jag tycker texten passar så bra. Fast han aldrig mer vaknar. 
 
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag inte ens stå när du inte ser på
Och genomskinlig grå
Blir jag utan dina andetag
Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
Och genomskinlig grå
Blir jag utan dina andetag
Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå när du inte ser på
Och färglös som en tår
Blir jag utan dina andetag
Vad vore jag utan dina andetag?
 
Och till sist en dikt av Pär Lagerqvist, som så väl fångar Peppes egen syn på livet och döden. Min älskade kloka Peppe. Vad jag saknar dig redan. Tack för allt. Jag ska vårda minnena. 
 
En gång ska du vara en av dem som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig såsom den minns gräset och skogarna,
det multnande lövet.
Såsom myllan minns och såsom bergen minns vindarna.
Din frid skall vara oändlig såsom havet.

 
 
13 kommentarer