Jo, man dör av rabies

Rabies är en dödlig sjukdom. I Sverige också. Fast det är så länge sedan någon dog av rabies här att många verkar ha glömt det. Det finns ingen bot när symtomen väl bryter ut. Och jag tror att det är ett fruktansvärt sätt att dö.
 
Därför blir jag bekymrad när jag läser om filmatiseringen av en herrelös hunds öde, och hur han kom till Sverige efter att ha slagit följe med ett filmteam i Sydamerika. Jag förstår att det är en jättebra story, som väcker känslor och sympati. Men jag oroas över att fler vill följa exemplet och ta hem gatuhundar.
 
Det är sällan det bästa sättet att hjälpa hundar i andra länder. Och det är inte riskfritt. En hel del hundar kommer in med papper som inte stämmer - det har till exempel visats att många inte har något skydd mot rabies trots att de har med sig papper om vaccinationer. Och det finns andra obehagliga sjukdomar som de kan ta med hit. Om du vill läsa mer så finns det bra information här: https://www.sva.se/djurhalsa/hund/att-tanka-pa-vid-kop-av-hund/adoption-av-gatuhund-innebar-risker
I en intervju på SVT säger hundens husse: "Han kunde ha bitit mig och smittat mig med rabies". Det låter ungefär som att han tänker att det hade de väl fått fixa på sjukhuset i så fall.
 
Och ja, man kan få vaccination mot rabies när man blivit smittad. Men när sjukdomen har brutit ut är det för sent. Det dog en ung kvinna i Norge för ett tag sedan. Hon hade tagit hand om en gatuhund och lekt med den. Den hade slickat på hennes händer, där hon hade sår.
 
Så var gärna hundvän. Men hjälp gatuhundarna där de är, och stöd inte den industri som ser en affär i att vädja till våra hjärtan.
 
Jag har skrivit om detta även i https://stuterikry.blogg.se/2017/november/ni-verkar-vara-sana-djurvanner.html
10 kommentarer