Rätt riktig ändå?
Ibland säger jag att jag nog inte är någon riktig veterinär. Mest med glimten i ögat, men också för att det får man höra då och då om man inte jobbar klassiskt, kliniskt.
Numera jobbar jag ju nästan bara som chef. Visserligen chef för veterinärer. Och jag har jobbat kliniskt många år också. Blev legitimerad när jag var 24, så det har gått några år. Jag har provat diverse. Men ändå…
Nyligen fick jag sammanställa mina erfarenheter i ett långt formulär. Beskriva olika typer av diagnoser och åtgärder jag jobbat med. Lista kurser jag gått.
Det jag skrev om handlade bara om nötkreatur. Sedan fanns rätt mycket om hästar och lite om smådjur med, när jag kikade på kursintyg.
Jag skickade in det hela för bedömning om jag trots avsaknad av specialistkompetens inom veterinärmedicin för nötkreatur skulle kunna godkännas som handledare för de som ska gå specialistutbildningen. Egentligen ska man vara specialist själv för detta, men det finns nästan inga i Sverige, då utbildningen inte funnits för detta.
I förra veckan fick jag svar. Jag är godkänd som handledare! Jag kände mig nästan som specialist. Och i vart fall som en rätt riktig veterinär!
