Grattis på födelsedagen, Desolett och Unni!

 
 
Idag fyller vår fina Desolett Kry 20 år! Grattis till vår snälla, duktiga häst, som har det godaste hjärta man kan tänka, och som är vän med alla både två-och fyrbenta. Idag får vi fira med några extra godsaker och mys! Annars är det väl så att mest i fokus för firande står Unni, som blir 16 idag. Grattis till vår lilla tjej, som växte förbi alla systrarna och mamman med!
 
Desolett är tredje helsystern av Ljosefins döttrar e. Dalar. Hon var redan från början snäll och okomplicerad, och det bidrog till namnvalet - de-e-så-lätt. Hennes systrar Dalacin och Divina var också trevliga, men det var något särskilt med Desolett. så jag bestämde mig för att behålla henne och sälja Dalacin, som jag annars hade tänkt spara, och som fick ett föl hos oss (Treo Kry) och såldes dräktig med Ernarson.
 
Dalacin hade fått diplom med 43 poäng och blev tvåa i en stor treårsring på riksutställningen med 44 poäng. Jag vågade inte hoppas på att Desolett skulle räcka fullt så långt, men hon fick 41 som ettåring och tvååring på sommarpremiering. På riksutställning som tvååring fick hon 43 och med en tia på sin härliag skritt - den första tia någon av mina hästar fått.
 
När hon blev tre fick hon diplom och 43 poäng, och i september blev hon riksetta med 43 poäng igen. Hon blev också Best in show den dagen, och jag glömmer alldrig känslan när jag travade runt med henne på ärevarv efter ärevarv, och Tage och Ella stod längst fram på läktaren och ropade "Heja mamma!". Tage var bara fem år då, och Ella snart sju.
 
Desolett har blivit Best in show ännu en gång, på utställning hos Södra Älvsborgs FF 2006, och sedan blev hon reserv BIS på utställning på Elmia 2007 (slagen av Furubäcks Io 210).
 
Vi körde in henne som unghäst, och red henne också. Hon gjorde sitt bruksprov för stamboksföring som körprov, med sitt första föl Haldol Kry e. Hugo vid sidan. Haldol blev sedan godkänd hingst och en duktig tävlingshäst i flera grenar´.
 
Vi betäckte inte om henne när Haldol var föl, för vi var rätt nöjda med att ha fått tre föl e. Hugo, som vi hade fått låna säsongen 2004. Året efter åkte vi till Ingvar Halsnaes, och resultatet blev hingstfölet Indor Kry, som visades på hingstpremiering med 38 poäng och som sedan kastrerades och sedan många år är en uppskattad ridskolehäst hos Mora ridklubb. Efter Indor dröjde det tio år innan nästa föl, Frivelle e Fricco, som föddes i Sippetorp och inte hos oss. Och nu är Desolett dräktig med Fricco igen och beräknas föla om ungefär en månad.
 
Även om vi körde en hel del i början, både med kälke och vagn, och också körde henne i par med hennes mor Ljosefin, så blev det mer och mer ridning för Desolett. Hon var alltid arbetsvillig, och blev bara piggare ju längre passet pågick. Även om hon kunde börja lite segt, så ökade hon genom hela. Jag minns en av de första gångerna vi red pay and ride dressyr, eller om det var en klubbtävling. Det gick bara fortare och fortare, och mot slutet sladdade vi i kurvorna. När jag gjort den avslutade halten och hälsat kunde jag inte låta bli att säga "Snabbast vinner, eller hur?!"
 
Först ut på riktiga lokala dressyrtävlingar med Desolett var vår granne Julia, och hon och Desolett tog flera placeringar i lokal dressyr. De tävlade också på fjord-SM i dressyr och den då öppna klassen bruksridning i Vaggeryd 2009. Så småningom tog Ella över Desolett (efter att ha ridit ponny innan), och Julia lade Haldols grunder på tävlingsbanan, innan hon flyttade och det blev så att Ella tävlade både Haldol och Desolett.
 
Desolett tävlade i bruksridning ínte bara med Julia, utan också med Ella och mig. Ella red henne till seger i DM med 0 straffpoäng vid ett tillfälle, och även jag har vunnit DM på henne. Hon har genomfört två bruks-SM, ett med mig och ett med Ella, och också tävlat i bruksridning på fjord-SM med både Ella och mig.
 
 
Ella och Desolett tävlade flitigt främst i dressyr. De var bästa junior och femteplacerade på Ellas första fjord-SM i dressyr i Västervik, efter att året innan tävlat bruksridning och vunnit en öppen lätt B dressyr. Sedan deltog de med hyggliga resultat i flera SM, och de ingick i det bäst placerade svenska laget som dressyrekipage på NM i Danmark 2013.
 
Efter det sålde vi Desolett, som vi sagt att vi aldrig skulle sälja, men vi kände att tiden inte räckte till, och att hon kanske inte heller kunde nå längre som dressyrhäst. Hon hade bra resultat i lätt A dressyr och en prestationsmedalj i guld i dressyr, men hon kom som bäst till sin rätt i lätt B. I ponnyallsvenskans division två var hon och Ella starkt bidragande till lagets seger i alla tre omgångarna, och i en omgång hade de bäst resultat av samtliga deltagare, och över 70 % . Så det var inget lätt beslut, men kändes ändå rätt. 13 år gammal och helt fräsch hade hon ännu mycket att ge.
 
Så hon flyttade till en familj som länge varit förälskade i henne. De sa att de ville behålla henne för alltid, men det blev inte så. Av olika skäl fungerade det inte som de hoppats och efter knappt två år fick vi frågan om att köpa tillbaka henne. Hon hade tävlat sparsamt på låg nivå, och det visade sig att hon var dubbelsidigt framhalt, men hon fick komma till oss med ambitionen att sätta henne i avel.
 
Tyvärr blev hon inte dräktig, trots flera försök hos den nygodkända hingsten Tigertass, som vi hoppades mycket på. Hon kom hem med livmodersinflammation, och jag tänkte att det kanske var för sent att hoppas på att hon som femtonåring skulle fungera i avel igen.
 
Sommaren på bete hade dock gjort henne gott, och hon var fräsch igen, så jag bestämde mig för att sätta igång henne. Vi anmälde oss till en tävling i WE för att öka träningsmotivationen, och jag fick blodad tand - detta var ju kul.
 
Vi fick frågan om hon kunde följa med till Friends och vara en av sex zebror i showen, och den chansen ville vi inte missa. Sedan hade vi en zebra ända fram till maj, och fick dispens att starta dressyr med en sådan häst när Ella ville ut och tävla. Hon vann en dressyrtävling som zebra, vilket roade många.
 
Vi fick frågan om att sälja till vänner som sökte häst. Läget var fortfarande att vi inte riktigt hade tid med henne som rid- och tävlingshäst, och i avel hade det ju inte gått så bra. Hon hade varit hos oss ungefär ett år, och var nu fräsch igen. De kom och provade och gillade henne, och det kändes bra att låta henne flytta igen. De frågade om de FICK betäcka henne, och jag sa att det fick de självklart, men att risken fanns att hon inte skulle bli dräktig.
 
Men hon blev dräktig - på första försöket med Fricco. I efterhand tror jag att det spelade roll att hon kommit hem rätt stressad och inte helt frisk, och att det var därför det inte fungerade sommaren innan. Hon fick ett stoföl, och jag kunde inte motstå att åka dit och se henne, och funderade på att köpa, men bestämde mig för att avstå, trots att det var ett väldigt fint föl. Frivelle fick 41 poäng som ettåring, och jag hoppas att hon ska bli visad i sommar, för det är hon värd.
 
När det började dags för avvänjning av fölet, som var sålt, fick jag ett samtal och förstod att familjen som haft Desolett i ett och halvt år övervägde att sälja. Mamman i familjen mådde inte bra, och de behövde dra ner på hästarna. Jag behövde inte lång betänketid för att fråga om hon kunde få komma till oss igen, och snart var det bestämt.
 
Nu passade det så bra, och jag behövde henne som ridhäst. Vi återupptog träning, och visst var det ringrostigt till att börja med, men vi kände ju varanna från grunden efter många träningstimmar tidigare. Tävlat hade jag knappt gjort, utom några bruks och en WE, men vi satte mål och gav oss ut på dressyrbanan igen.
 
Det gick sådär till en början, men bättre efterhand. Första året lyckades inte jag rida över 60 % i dressyr (startade lätt B och lätt C, och var nästan förargligt nära), men vi vann DM i bruksridning igen, och vi tävlade godkänt i WE. Våra resultat ihop med Ellas godkända dressyrstart räckte ända till en tredjeplats totalt i den då nya fjordcupen - långt högre än jag hade kunnat drömma om.
 
Förra året red vi flera godkända starter i dressyr, och lyckades även rida godkänt i WE lätt B. Målet var att klara en prestationsmedalj i silver i WE, för i bruksridning hade hon redan silver och i dressyr guld, så där var vi rätt nöjda. Tyvärr kom hennes gamla problem tillbaka smygande under våren, och i augusti var det uppenbart att det var dags att lägga ner dressyrambitionerna. Vi avslutade tävlingskarriären med en seger i KM i bruksridning, och fick därmed behålla vandringspriset för gott.
 
Att sluta tävla kändes OK, eftersom hon var dräktig, och eftersom det började bli dags att utbilda Aska vidare, som bara var grundriden och hade haft ett föl. Så nu går hon här hemma rund och go Desolett, lika mild och mysig som alltid. Vi väntar med spänning på hennes föl, och hoppas att allt ska gå bra. Planen är att hon ska betäckas om med Lindmarkens Brizard i år, och förhoppningsvis få några föl till hos oss.
 
Hon har levt nästan 17 av sina tjugo år här, och det är väl här hon hör hemma. Den här berättelsen är bara ett axplock av massor med minnen av denna fina häst. Jag blir glad av henne varje dag, och tänker att det är fantastiskt att hon har sett till att komma tillbaka till oss två gånger. Det känns som att det var meningen.
 
1 kommentar