Vid min sida

Idag fyller Peppe år, min man och livskamrat sedan många år. Vi träffades mitt i livet, efter varsin separation. Två otåliga och starka viljor. Åren har gått, och många årsdagar med dem.

Jag är inte hemma och kan fira honom idag, för jag är på kurs, så det här blogginlägget får bli till honom.

Att fira honom på sängen brukar ändå inte gå. Han är uppe före alla andra, så gott som alltid. Jag trodde jag var en morgonpigg person. Innan alltså, innan vi började vårt gemensamma liv. När jag vaknar framåt sexsnåret är gröten redan klar. Ibland har han redan ätit sin.

Vi har varit gifta i snart 17 år, och jag förundras över hur tiden går. Både länge sedan och nyss vi möttes första gången. Det har inte gått spikrakt framåt. Är det enkelt varje dag för någon? Både väldigt lika och till del olika så krockar vi ibland. Gör om samma dumma saker.

Men vi förstår också varandra väldigt bra. Det var väl så vi fann varandra. Vi fascinerades över likheter i stort och smått. Intressen och syn på livet, likadana termosar och ugnsfasta formar.

Då hade han fjordhäst och red. Omöjliga Stor-Wille, som hade mer i bagaget än vad Peppe förstått från början. Nu var det länge sedan Peppe red, men hästarna gillar han ännu.

Tur för mig. När jag far på kurs i tre dagar, som nu, så ser han till dem och fixar med vatten och annat. Och förstås allt hemma, det dagliga projektet. Att hjälpa varandra i livet räcker långt. Ensam är inte stark, även om jag klarade mig även då när jag var ensam med två små barn. En dag i taget, som alltid. Både då och nu.

Han vill att vi ska köra häst tillsammans. Men jag får det inte att funka. Viljan finns, men inte kunskapen och rutinen. Ska jag kunna köra in en häst behöver jag en medhjälpare som vet vad som ska göras. Man hinner inte berätta det under tiden. Då är det för sent. Jag är väl för dålig kusk för att fixa en ovan medhjälpare, om man ska vara ärlig.

Det finns annat vi kan göra ihop. Vi trivs båda ute i naturen, gillar att bo på landet. Sedan spelar han nyckelharpa och jag går ut och rider. Tid tillsammans och egen tid. Vid min sida att dela glädje och bekymmer.

Så grattis på födelsedagen! Enda önskningen var tårta på födelsedagen. Men jag är inte hemma, och Peppe gillar inte sötsaker, så det fick bli så här istället. Och så lite till på söndag, när jag är hemma från kurs och från hingstpremiering. Två otåliga personer, som då och då tar sig tid att stanna upp. Inte lätt alltid, som sagt, men vet ingen som kunde klara det bättre.

 
2 kommentarer