Så många minnen

 
Jag har så många minnen, och jag vet inte alls var jag ska börja. Hur hittar man orden att skriva om en vän sedan många, många år och som nu inte längre är med oss?
Vi träffades genom fjordhästarna, och vi har hunnit med många timmars samtal om avel, hästar, föreningsliv och annat genom åren. Inte alltid har vi haft samma åsikter, men vi har alltid stått upp för varandra, hjälpts åt att lösa saker och dragit åt samma håll. Det är stort.
 
När Peppe fick sina cancerbesked i början av året och vi pratade om vad vi ville göra medan det ännu fanns tid, så var ett besök hos Lars Fredrik och Marie-Louise Cederblad ett av de första förslagen. Jag ringde och fick veta att Lasse var på sjukhus, då utan diagnos. Efter en tid fick han också sin cancerdiagnos och behandling.
 
Vi hittade en tid då alla var pigga nog att ses och vi åkte till Vrångsjö och satt i köket och pratade. Lasse orkade inte ut till hästarna då, men engagemanget och kunskapen fanns kvar. Vi var glada för ett besök som betydde mycket för oss.
Lite senare initierade Peppe att vi skulle ta steget och köpa Hangvar. Hangvar Kry, som de hade köpt från Norge, mycket för att Lasse uppskattade Muska så mycket. Ett alldeles speciellt sto och en alldeles speciell avkomma till henne. Dessutom hade de ju redan Hangvars far Hauk Thun, som vi också fått träffa i Vrångsjö.
Hangvar har gjort helt enastående resultat sedan de köpte honom (och hade med sig en fin grund i en gedigen utbildning), och jag vet att han har gett mycket glädje. Nu fick vi chansen att köpa tillbaka vår uppfödning. Tack vare det blev det ännu ett besök i Vrångsjö. Tack för det och tack för förtroendet!
Vi visste inte då att det var sista gången vi såg Lasse. Han var märkt av sin sjukdom, men fortfarande engagerad i samtalet och i fjordhästarna.
Så många minnen vi har! Från Norge, från när vi slitit ihop med SM och NM, från premieringar och från årsmöten. Från Sörbyholm och från Vrångsjö, och så många andra platser här i landet. Även från besök hemma hos oss, och de dagar vi fick låna Finslands Ringo.
 
Han har varit ordförande i Östergötlands fjordhästförening i många, många år, och även i Svenska fjordhästföreningen under några år. Jag kände mig trygg att lämna över ordförandeklubban till honom en gång i tiden. Länge sedan nu.
Jag hade kanske tänkt skriva mer om många minnen. Men jag tror inte det går. Det är för stort och för mycket. Jag ska vårda dem, och de kommer påminna mig länge än i olika situationer.
 
Vi ska ta hand om Hangvar så bra vi kan. Och vi tänker nu på alla er i Lasses fina familj och på er stora saknad. Det är tomt. Ett innehållsrikt liv är slut, och du får vila i frid, Lasse.
 
 
 Förutom bilden på Finslands Ringo (rödblacken) är alla bilder från 2017, de flesta från en fin dag i Vrångsjö och ett par på Hangvar Kry från Grevagården samt en bild från fjord-SM i Vetlanda (som nog inte hade blivit av utan Lasses kraft!)
1 kommentar