Många inteckningar senare

Vandringspriser kommer och går. Men någon gång händer det att de kommer för att till slut stanna. Efter många år och inteckningar har vandringspriset i bruksridning för KM hos Tranås kusksällskap till slut fått flytta hem till oss för gott.

Jag tog emot det på årsmötet för den 30-årsjubilerande föreningen. Och tänkte, när jag såg priset med den långa listan av namn, att det väckte så många minnen.

Våra hästar nämns inte, men tillsammans har Haldol tre och Desolett också tre av inteckningarna, om jag minns rätt. Julia har den första av dessa. Ella har två, en med Desolett och en med Haldol och jag har tre, varav två med Desolett.

Ganska otippat vann Julia med den femårige Haldol, som jag tror gjorde debut i bruksridning den gången, 2010. Riktigt bra jobbat, tänker jag. Om jag minns rätt var det precis att hon kom upp från bryggan, men Julia är stark och vig så det gick, trots visst avstånd. Jag hittade några bilder även på Ella och Desolett från den dagen.

Året efter var det minst lika oväntat jag som vann, och på samma ritt vann jag DM. Det var för ovanlighetens skull samlat till samma tävling och gick på hösten på Tranås ridklubb. Annars brukar DM vara på våren i Lommaryd och KM i Katarp. På DM har Ella och jag två inteckningar var. Vid min första seger på KM och DM slog jag Ella med knapp marginal, och om jag minns rätt för att hon fick några föragliga tidsfel, men annars hade mindre andra fel. Det kändes sådär - kul att vinna, men lite hårt att slå Ella. Ingen bild har jag från den gången, så det får bli ett par bilder från SM året efter på Desolett och mig.

Sedan följde två raka segrar för Ella, en gång med Desolett och en gång med Haldol, tror jag. Hon vann även DM de åren med samma hästar, och hennes första DM-seger är bland det bästa och mest fokuserade jag sett i bruksridningsväg. De slutade med otroliga 0 straff!

Som regerande klubbmästare fick hon starta tidigt i klassen 2014. Haldol var på sitt fjompiga humör, och det gick sådär... Resultatet räckte till slut till en tredjeplats, och det såg länge ut som en stor fux skulle vinna. Men då kom jag på Haldol, och efter att ha sett banan en gång var det mycket enklare för mig, som vann en andra gång. Jag fastnade dock inte på bild, men det gjorde Ella. Och se där: det fanns bilder även på Denver och Tilda, som hade honom då!

Med två inteckningar var för Ella och mig låg vi bra till att ta hem priset. Men ingen av oss kom ens till start. En orsak var att vi tävlade inte längre så mycket i bruksridning. Ännu viktigare var att KM krockade i flera år med hingstpremieringen för fjordhäst. Något år var jag istället bokad att döma utställning på annan ort. För oss var valet lätt, och det blev ingen start på KM för oss. Då turades flera i familjen Soleskog om att vinna, ungefär som vi innan (ja, Julia räknas väl nästan till familjen).

Men i höstas passade det bättre, och jag tänkte att det kunde vara en fin avslutning på Desoletts tävlingskarriär. Så vi var med och det slutade så bra som det kunde. Och Göran som varit ordförande i 30 år vann brukskörningen den dagen.

 
 

När jag var på årsmötet och tog emot priset slog det mig att även det var länge sedan jag var där och träffade alla på mötet. En trevlig förening med hyggliga människor, och alltid trevliga möten. Under några år var jag med i styrelsen, men tackade sedan för mig.

Vid årets möte avgick Göran, som varit ordförande i alla 30 åren! Imponerande, vilken insats! Jag tänkte efteråt att man borde ha sagt något. Han fick blommor och en varm applåd, och det är klart - en sådan insats går inte värdera. Ofattbart många möten och timmar av föreningsarbete. Alla vi som får glädje av sådana entusiaster ska komma ihåg att vara tacksamma. Så jag säger TACK, Göran och alla andra trogna föreningsfunktionärer - ni är ovärderliga! Priset med alla inteckningar ska jag spara som ett fint minne!

 
1 kommentar