Ohanterad lösdriftshäst?

När Hippson delade mitt inlägg om naturlig avvänjning nyligen så var det många som läste och kommenterade. Det är roligt! Och självklart kan man inte förvänta sig att alla ska hålla med eller tycka att mina tankar är bra, även om jag blev glad att många verkar ha förstått att det finns fördelar med att låta avvänjningen ske lite senare än de traditionella sex månaderna (som jag också tillämpat).
Aska vid ungefär åtta månaders ålder:
Så det var väl inte förvånande att några inte höll med. Det var en annan sak som jag reagerade mer mot. Det var en kommentar som jag läste som att den som skrev drog likhetstecken mellan att vänja av sent och att ha en ohanterad unghäst som aldrig varit ifrån sin mamma. Speciellt om de dessutom gått i lösdrift. Så behöver det ju inte alls vara.
Jag är noga med att börja hantera mina föl tidigt. Redan den första månaden får de vänja sig vid grimma och små korta ledövningar ihop med mamma. Klias och klappas överallt också förstås. När de blir lite större får de också stanna i hagen med flocken medan mamman rids eller går därifrån, i varje fall om det finns ett annat fölsto som kan agera barnvakt. Annars, och vilket fall som helst också, får fölet vara kvar inne i box utan mamma. I början finns andra hästar i stallet som sällskap, och första gången kanske mamman bara byter box. Men sedan bygger vi på. Men den första veckan låter jag stoet bestämma hur mycket vi ska vara med fölet. Deras relation är också viktig.
Nu fram på vårkanten, när unghästarna passerat sex månaders ålder ska de kunna fångas i hagen och ledas in till stallet för lite pyssel. Ofta tar jag in flera samtidigt, men när de lärt sig får de gå en och en, och någon får också träna på att vara ensam en stund. Det är inte svårt alls om man tränar lugnt och fint. Både Ina och Dimmalimm tycker att det är mysigt att bli ompysslade och få lite extra gott att äta.
Så att vara del i flocken och leva ett bra hästliv ska inte behöva innebära några motsättningar alls mot att vara väl hanterad och fungera bra ihop med människor. Självklart behöver man träna på det. Men faktiskt tror jag att det till och med är lättare med de hästar som fått lära sig hur man uppför sig i flocken och som har busat av sig med vännerna. Detta gäller allra tydligast med hingstföl och unghingstar, men det betyder inte att inte stoföl behöver en lekkompis och en bra gemenskap - bara att de inte blir riktigt lika knöliga utan. Alla hästar mår bra av att ha en hästvän. De ställer upp på att vara vår bästa vän också då. 
 
 
 
1 kommentar